jul och sånt där!

Nu är jag tillbaka i Västerås och lilla ettan efter en vecka på vift. De första juldagarna spenderades i Stockholm hos Hjalmars mamma. Vi åt massa julmat, plaskade runt på centralbadet och bytte paket. Sen tog vi tåget ned till skogen och östergötland till mina hemtrakter och min fina familj. Träffade mina finaste vänner också såklart, då mår lilla hjärtat bra.

Imorgon har vi kursstart, TACK SNÄLLA MDH för att ni lägger en kursstart i mellandagarna med endast videoföreläsningar hela kursen. Jag är er evigt tacksam! (jag hoppas ni hör min ironi)

ingen snö men ibland kan kroppen ändå bli iskall

Nu vill jag bara ha jullov, vila och kramar av min kille. Jullov är bara att fetglömma, tenta nästa vecka och sen är det kursstart i mellandagarna. Vila vet jag inte när jag ska hinna, tusen miljoner tankar i huvet och tentastress. Kramar kan jag förhoppnings få om några timmar, när jag är tillbaka i Västerås och Hjalmar hemma från sitt julbord med jobbet. Jag har varit hos farmor i två dagar, struntat blankt i tentaplugg och bara gjort sånt man mår bra av. Det är sånt man måste fokusera på ibland, bara göra det man känner för just i denna stunden. Hoppa på tåget till en annan stad.

Idag önskade jag en låt till musikhjälpen och skänkte ett bidrag. Det känns som det minsta man kan göra för att dra sitt lilla strå till stacken.

Advent och så

Jag är hemma i den östgötska skogen och äter lussebullar till frukost och bara har det fint. Pappa målar om i biblioteket, så tv-rummet ser ut som en byggarbetaplats med blå plast överallt. De stormiga vindarna får hela vårt stora, rangliga trähus att knaka i varenda liten vrå. Jag håller tummarna för att tågen går som de ska imorgon, så att vi faktiskt kan komma tillbaka till Västerås. Och jag hoppas att det inte blir strömavbrott, vilket det blir här i skogen väldigt lätt, och då blir det väldigt mörkt och kallt. Fy. Idag är det julskyltning på Tranås gator, jag ska kika runt lite hade jag tänkt. Det är mysigt och så stöter man med största säkerhet på någon man känner, det är fint det. Så jag ska ta med mig lillasyster och pojkvän och möta Mickis på stan för att gå runt och dricka gratisglögg. Nu tänkte jag gå till mormor och morfar och ta med taxarna på en skogspromenad. Puss

smärtsamt.

Jag vill inte dela med mig av hela mitt liv till allmänheten här, att alla ska veta exakt vad som händer och exakt vilka som är delaktiga. Vill inte att alla ska se och döma. Vill ha min egen beskärda del av det livet som är mitt. Avskildheten. Men ändå måste jag skriva av mig. Måste ändå tömma huvudet på tankar och hjärtat på känslor, för allt får liksom inte plats i min lilla kropp. Jag blir arg och ledsen och frustrerad och alldeles, alldeles tom. Som ett skrynkligt litet skal utan innehåll. Det enda jag vill är att prata. Prata om saker så man kan komma framåt, bearbeta, lägga bakom sig. Utan det står jag bara här, ett tomt skal som blöder.

På lilla tåget

Imorse gick jag upp alldeles onormalt tidigt, klockan ringde 04.20, prick. Och ögonen kändes som om de var fyllda med en hel thailändsk sandstrand när jag försökte blinka mig till någon slags vakenhet. Släpade mig in i duschen nästan fortfarande sovandes och sminkade mig sedan i samma tillstånd, kändes lite som en dröm ungefär. På med lilla klänningen och kängorna, ta den bruna kappsäcken över axeln och traska ned till tågstationen. Jag har ju världens bästa kille såklart, så han följde med mig ned och pussade mig ungefär tusen gånger innan vi sa hejdå och mitt tåg rullade iväg. Lite ont i hjärtat att behöva säga hejdå, men jag ska ha så galet kul och så ses vi ju faktiskt snart igen. Jag ska nämligen till trollhättan med Mickis och spendera helgen hos Alexis! Vi ska fnittra som småtjejer, dricka vin, dansa i natten och äta frukost i bara pyjamasen. Me like. Nu sitter jag på tåget, är framme i göteborg och träffar mickis om mindre än en timme!! Har sovit nästan två timmar, gött alltså. Nu är jag tydligen i herrljunga. Undra vad som händer här en fredagmorgon... Jaja, nu ska jag återgå till allt annat fantastiskt roligt man kan göra på ett tåg! Eeeehh..? Puss och hej så länge från en lycklig tjej!

tentatrött

Testar mobilen

Hej alla fans! Idag har jag haft en sjukt bra dag med sjukt härliga brudar. Och ätit körv, gött. Nu testar jag att för första gången ever att blogga från mobilen! Nördpoäng! Längtar till torsdag lunch när tentan är över. Puss.

katetersättning och höstsol

Idag hade vi vår praktiskta examination! Det gick nog bra tror jag, jag och Amanda fick sätta kateter på en gubbe. Skönt att få det överstökat. Sen gick Hjalmar och jag en promenad i eftermiddagssolen, fotade lite och pratade.

Längtar mer än nånsin till att det ska bli fredag!! Vill bara skriva mattetentan och sen bara dricka vin och dansa tills fötterna trillar av med mina underbara vänner. Åh. Längtar. Sen blir det lördag och jag åker hem till min familj. Andas skogsluft och tittar på stjärnorna över sjön. Och ska krama Ida varenda minut innan hon åker, kommer göra så himla himla ont att hon åker just nu. Men hon kommer få det så himla underbart så det får gå an liksom. haha.

känslomässigt kaos

Har varit på box på gymmet idag, tusan vad roligt! ville aldrig att det skulle ta slut.

Skönt att bara slå och slå och slå i ren ilska av allt orättvist som händer. Samtidigt har jag praktiskt examination i massa medicinska saker i skolan imorgon och tenta på fredag. Så svårt att fokusera.

Idag var det ju kanelbullens dag också, jag bakade ett jättelass med bullar och bjöd över Cissi, Oskar och Matti hit för att titta på spännande film om hur man sätter sond, kateter, PVK, ger injektioner och tar venprov. Mycket lärorikt. eeehh....

Jag liksom kliver upp på morgonen och klistrar på någon slags mask, någon stark mask. Kan fortfarande le och skratta. Men när jag kommer hem och klär av mig dagens kläder klär jag också av mig masken. Blir alldeles naken. Kryper upp i famnen på Hjalmar och lägger näsan i den tryggaste halsgropen i hela vida världen, andas några djupa andetag och gråter en skvätt. Blir smekt över håret och gråter tårar som inte ens förstår vad som händer. Och jag vet att imorgon kliver jag upp, och tar på mig masken samtidigt som jag kliver i dagens kläder. Inombords råder känslomässig kaos.

Ska åka till Stockholm och hälsa på på sjukhuset på torsdag. Ska bli skönt, jag har inte riktigt förstått vad som händer. Måste nog se med egna ögon.

Nu ska jag krypa upp och lukta på halsgrop.

Alfapet och världens finaste pojke

Cissi och jag var och tränade förut, för att skingra tankarna lite och bara koppla bort verkligheten till afrikanska toner. Det var skönt. När jag kom hem hade hjärtat mitt lagat middag och gjort fint i hela lägenheten. Bästa han. Sedan fick jag en liten massage och nu utmanar han mig i Alfapet, det är väldans jämnt och jag ligger under med ynka tre poäng.

Det är skönt att få tänka på något annat när allt är jobbigt. Jag har också insett att jag har världens bästa vänner här, och världens bästa syster, som alltid finns för mig. Jag är så lyckligt lottad som har alla dessa fantastiska människor runt om mig. Vad skulle jag göra utan dem?

ett brev till dig, föraktade cancer

Det finns något i denna värld som jag hatar. Det är något som bara förstör, trasar sönder och sårar. Tränger sig in som en ovälkommen gäst i människors liv och vägrar att gå. Idag har den gästen nått mig, och du är inte välkommen cancer.

Du för inte med dig något bra, allt blir bara trasigt och smärtsamt. Livets mållinje kommer allt närmre medan den nu mycket kortare slutsträckan istället blir fruktansvärt tung och svart. Jag blir arg att du finns, cancer, och jag blir arg för att vi inte hittat något sätt att göra oss av med dig ordentligt. Jag blir ledsen för att de allra mest färgglada människorna gör du genomskinligt grå och du skapar ihåliga, slokande silhuetter ensamma kvar. Du bara tar och aldrig någonsin ger. Du är hemsk och jag hatar att du blivit en gäst i mitt hem, men ännu mer hatar jag min handfallenhet inför dig och allt du orsakar. Jag kan bara stå vid sidan av och se dig förstöra, oförmögen att stoppa dig.

Det är tungt när man får reda på att någon i ens närhet har dig, cancer, flåsandes i nacken. Att du redan tagit dig alldeles för stora friheter och skapat en sådan röra innanför hud och vävnader att det inte finns något vi kan göra. Det gör ont, och jag hatar dig ännu mer, cancer.

gölliga bönder och färska örter på bänken

Igår var vi på Ica Maxi och storhandlade, plånboken blev alldeles tom men kylskåpet blev fullt. Jag köpte lite fina örter för att pigga upp här hemma när allt blivit så grått utomhus, ett litet mysigt pepp.

Idag har jag pluggat hela dagen, igen.. Ändå är det inte mycket som väljer att stanna. Men jag gör så gott jag kan hela tiden. Får tänka så. Och, eeh, har tittat massor på tv idag också. "Vem vet mest?" såklart, mitt favvoprogram! Så kände jag mig faktiskt lite duktig också när det kom frågor på saker som jag har till tentan som jag faktiskt kan!! Typ "Vad opererar man bort när man utför en nefrektomi?" så det var ju nästan också att plugga. Jag skrek iallafall högt i soffan när jag kunde alla svaren medan Hjalmar satt helt hypnotiserad vid sin dator, troligtvis vid någon fotbollssida, så han märkte knappt när jag svarade rätt. Jag var skitlycklig.

Jag lagade himlans fin mat idag också, libanesisk citronpotatis med koriander och majs- och kikärtsbiffar. Och så lite wasabikräm på det, perfekt för en hungrig liten mage.

Nu ska jag titta klart på "Bonde söker fru" som jag väntat på hela veckan. So sweet.

En liten gnutta njutning

Lyssnar på Brigitte Bardot med bara ben i nya, prassliga lakan. Läser alldeles för tjocka böcker fyllda av latinska medicinska termer medan jag drömmer om att ha ett litet, litet hus med högt svajande gräs utanför fönstret någonstans i Frankrike. Cykla runt med vinden i håret och en baguette under armen som om det vore någon reklamfilm. Jag skulle aldrig ha skor, utan gå barfota hela dagarna och gömma dem i tätstickade sockar när mörkret och kylan kom krypande. Prassliga lakan skulle vi också ha, såklart. Och massa böcker, med latinska medicinska termer som vi kan läsa och fnittra åt att vi redan kan allt det där, behöver inte försöka förstå mer, det räcker nu. Äta coq au vin av en glad liten höna som vandrat runt utanför husets knutar och gå kvällspromenader tills stigarna tar slut och vi inte ens hör våra egna fotsteg längre. Sen, ska vi tysta vandra hem hand i hand, till vårt lilla, lilla hus med prassliga lakan. Och pussas och kramas och aldrig behöva tvinga in kunskap i huvudet igen så hårt så man nästan gråter på insidan, utan bara dansa med nakna fötter på ett strävt trägolv och skratta.

rööömpa

smörjde precis in den lilla vackra bakdelen med lite matolja. nu är jag mjuk och gosig. nyfärgat hår också, hujedamej. sovdags. puss

hösthelg

Nu ligger jag här i soffan och har söndagskänsla fast det är måndag. Har inte ens orkat laga middag, kokade vatten i vattenkokaren och hällde över ett paket snabbnudlar. Kokade ett litet ägg till, det var stora ansträningen. Fancy middag. Idag har jag pluggat hela långa dagen, trodde naiv som jag är att jag skulle bli klar med patientfallen inför morgondagens seminarium på förmiddagen idag, hahahaha. Gud skrattade mig i ansiktet, eller tja, nån iallafall. Jag satt sen tidigt imorse oavbrutet till klockan fyra i eftermiddags fastklistrad på en stol och försökte klura och fundera på två patienter som verkade då ha alla sjukdomar man kan ha. Lyllo mig att jag faktiskt inte ska bli läkare så jag slipper att lära mig sätta diagnoser bara sådär på typ sådär en miljon sjukdomar. Det här räcker gott och väl.

Men, jag har faktiskt inte pluggat hela helgen, hade ledig lördag och söndag vilket jag ska leva på hur länge som helst nu. Hjalmar och jag for till Stockholm för att fira att han blivit lika gammal som jag. Tänkte att vi kunde ta en liten titt på min helg i bilder...

Jag hittade en liten arabisk bok alldeles ensam i gräset när vi var på
promenad i lördagssolen!

arenabygge

Hjalmars mamma Anna och lillebror Erik,
vi gick och åt på en peruansk restaurang för att
fira att Hjalmar fyllde år i lördagskväll. Fint!

<3

Hjalmars bror Julian var också med och åt.

Hjalmars lille papi

Åt ungefär världens godaste musslor. dog lite.

Sen eftersom jag på något sätt helt tappat smaken för kött,
mår mest dåligt när jag tänker på små stackars kycklingar som
trängs och benen går av och grisar och kossor som står med knäna
upp i sin egen avföring och i princip äter upp varandra, så har jag
blivit någon slags halvvegetarian. Så, alltså, tog jag med Hjalmar
till ett av mina bästa matställen någonsin på söndagslunch! Hermans! Huuuur
mycket god vegetarisk mat som helst på en bamsebuffé. För att visa att man
visst kan bli mätt på vegetarisk mat och att det kan vara så gott så
man faktiskt smäller av och dör på fläcken.

Det var precis så gott som sist jag var där. Hjalmar
dog faktiskt också för några sekunder. (Han sa
iallafall att han tyckte det var gott).

På söndagkvällen träffade vi Alex, Martin, Anna och Emma
för en "dagen-efter-födelsedags-middag" på Vapiano i gamla stan.

Martin gjorde kvällens snyggaste fotopose och jag åt tills jag sprack
för andra gången den dagen. Sen rullade vi hem till sängen, Hjalmar
somnade så fort han la huvudet på kudden och jag hann inte ens kissa "innan-sov-kissen".
När jag kom tillbaka till sovrummet sov han som en liten kattunge.
Då satte jag på ett avsnitt av desperate housewives och somnade
med hans mjuka andetag i min nacke.

Underbar, underbar helg <3

en vecka kvar

Godmorgon kära fredag du är mer än välkommen!

Ska bli fantastiskt skönt att få åka hem till Stockholm och Hjalmars mamma i helgen, äta gratis mat och bli lite ompysslad. Det feta minustecknet är att trots att Hjalmar fyller år på lördag och vi egentligen åker till Stockholm för att träffa hans familj och fira, så måste jag plugga heeeeeela helgen. Surt som rönnbär. Men jag vill verkligen fixa tentan, och dagarna bara springer iväg.

Om exakt en vecka kommer jag sitta här hemma och sista-minuten-plugga inför eftermiddagens tenta, fyfan. Jag hoppas det är en liten bra känsla som gömmer sig i magen då. Nu äter jag lite ägg och lite avocado och taggar för heldag i skolan med akuta buksjukdomar, peppar mig själv.

Nu väntar tandborsten och kängorna! Ska snart cykla iväg till skolan, puss och hej

höst.

det blåser och regnar utanför fönstret. jag sitter nyduschad och varm ända in i själen med en kopp te framför mig på bordet. en tallrik fil står också där. maia hirasawa sjunger för mig och jag tänker att detta är starten på en bra dag. puss.

Hejdå

baguetter och fina franska uttal på små ord

Bästa bästa bästa Annso är hemma från fjordlandet efter en hel sommar! Bara att få se flickebarnet gjorde mig upprymd och bamseglad. Åh alltså.

Denna veckan har jag varit otroligt ambitiös vad det gäller skolan, har pluggat några timmar nästan varendaste dag. Så nu är jag verkligen i fas. Det känns bra inför allt som komma skall. Känner marken gunga lite inför tentan om två veckor.. Har flera föreläsningar kvar och det är mycket att kunna, så jag är faktiskt lite orolig. Men det brukar jag alltid vara inför tentor, och det brukar ju för det mesta gå vägen iallafall.

Ska packa den bruna kappsäcken snart för inatt beger jag mig till den lilla byn där alla äter croissanter till frukost och medelhavsbrisen blåser försiktigt in solvarma vindar fast det är mitt i september. Jag ska åka till franska rivieran ett slag för att äta massa god mat, träffa min finaste familj och hurra för min farfar som bor där och fyller 70 år. Jag ska packa ned massa fina klänningar och short och njuta av att bo på hotell. Vila både lilla kroppen och lilla huvudet.

Nu ska jag baka en liten äppelpaj på pallade äpplen från skolan som jag, Cissi och Hjalmar pallade igår och sen ska jag ut och promenera i solen med Josefin.

PUSS

en liten lyckoklump

Just nu känns det bara som att allt går åt rätt håll! Jag känner mig för första gången inte ledsen och grå som jag brukar göra när hösten smyger sig på, istället känner jag mig stark. Stark nog att klara vad som helst så länge jag har alla mina bästa nära mig. Jag är pepp på den bästa hösten någonsin!

Skolan ska vi fixa galant allihopa. Det är tungt och jag kommer gråta och bli arg på mig själv för att jag inte förstår ibland, jag kommer skriva tills händerna blöder och plugga tills jag tappar bort mig själv. Jag vet det. Men jag måste hela tiden påminna mig om att det inte är för alltid. Det kommer inte att vara såhär jobbigt hela livet varje dag. Det är en övergående period, då får man bita ihop och tänka på hur underbar känslan är när man klarat av något som man aldrig trodde att man skulle.

Jag har aldrig varit såhär kär i hela mitt liv. Jag blir alldeles knäpp. Jag kan skratta och gråta om vartannat bara för att jag inser att jag faktiskt har gett bort mig själv, jag har gjort det jag aldrig trodde att jag skulle våga. Jag hittade den finaste människan som någonsin gått i ett par skor, och gav honom mitt lilla hjärta. Det höll. Jag älskar varenda liten millimeter av denna fantastiska människa! Jag tror jag skulle kunna skriva en hel bok om honom, men det ska jag inte. Inte idag iallafall. Men kanske imorgon. Jag älskar hur han får mig att känna mig speciell, hur han mjukt pussar mig på halsen, hur han gör mig stolt genom att vara den där fantastiska killen han är när vi träffar andra och han presenterar sig. Bara är sig själv. Oj vad lycklig jag blir då. <3

Mitt hjärta blir varmt när mina vänner mår bra, och just nu känns det som att pusselbitarna är på plats för de flesta och allt verkligen går åt rätt håll. Det finns inget jag hellre vill än att de ska förstå att de är värda det allra allra bästa.

Jag har haft en underbar helg och träffat bästa Josefin och hennes Micke. Jag vill göra det igen och igen och igen! Jag blir så glad av Jossan. Hon är tamejfan helt fantastisk.

I höst ska jag bli sjukt snygg och sjukt fit. Jag ska hänga på gymmet massor. PEPP!

Hela inlägget är alldeles flummigt och jag har så mycket jag vill få fram att väldigt lite kommer fram huller om buller istället. Men, ja, jag känner mig pirrig i magen och alldeles GLAD.

söndagsnöje

Nu har jag varit ute i regnet och cyklat! Trampade ned till stan och inhandlade The Sims 3 till vårt ps3 nu så här efter löning. Så jag har något att göra när molnen hänger blytunga och grå på himlen och jag inte orkar röra mig ur soffan och knappt ens spela alfapet på mobilen mot Cissi och Sanna. Heja söndagar!

Touch my heart and listen to my heartbeat

Det är svårt att ge bort sig själv, att våga älska någon som älskar en tillbaka. Jag ar alltid varit feg och rädd, och vet fortfarande inte riktigt hur man ska våga. Jag vill vara som Pippi, modig och klara av allt. Men jag tror ändå någonstans, att försöker man tillräckligt så kan allting gå. Må vara naivt och banalt, men så vill ändå jag tro. Så jag tror på min egen förmåga, för jag är den enda i hela vida världen som kan ta mina egna beslut och bestämma över mitt liv. Den enda som kan ta steget och riktigt våga, för ingen annan kommer att göra det åt mig. Så, jag är min egen Pippi. För jag vet att jag kan och att jag är alldeles fantastiskt bra.

andas skog och träffa vänner som vet allt om en.

Bästa Trehörnaskogen

Nu har jag hela Västeråsfrysen fylld till bredden av
kantareller som vi plockat.

För en vecka sedan satte jag mig på tåget och åkte till Linköping för att spendera en helg med min andra halva Anna. Det var så längesedan vi sågs ordentligt, och hon är den som känner mig utan och innan, ingen har någonsin levt med mig så länge, så intensivt som hon har gjort. Det var så fint att få dela säng med henne igen och trassla fötter i samma täcke med munnar fyllda av ord som aldrig tar slut. En fantastisk helg!

Därefter åkte jag hem till Solgården. Satt hela kvällen och mest andades in att vara hemma, umgicks med mamma och pappa och bara var. Det är så värdefullt i ett liv fyllt av minuter som aldrig räcker till till att bara vara. På måndagen kom min efterlängtade älskling till mig! Jag var så pirrig och nervös så jag gick och köpte en ny blommig byxdress som jag bytte om till för jag ville att han skulle tycka jag var finast i världen. Det tyckte han. Vi pussades och kramades hela dagen. På kvällen spelades det Chicago på Solgården. Jag kom sist av alla, men det gjorde mig inte så mycket.

På tisdagkvällen fick jag ÄNTLIGEN träffa mina fantastiska vänner! Vi åt pizza och pratade om allt mellan himmel och jord. Bruno var med också, så himla fint att se honom igen också. Var en evighet sen. Åh, då mådde jag bra med alla mina kära.

Sedan var jag och Hjalmar på utflykt. Åkte runt på östgötaslätten och åt godis. Tittade på rökstenen, vandrade runt på kullersten i Vadstena och åt räkmacka. Jag fyndade en kavaj i en antikaffär och hittade ungefär hundra skrivmaskiner jag ville ha. Alla var för tunga för att ta med sig hem på tåget.

Sedan hände såklart massa saker mer, så är det ju alltid. Upptäcksfärd med hundarna, svampjakt, massa skräckfilm och hundra saker till. Men allt får liksom inte rum i ett litet inlägg som egentligen bara skulle tala om att jag lever och har haft det himmelens fint hemma i skogarna där jag vuxit upp. Imorgon åker jag till London med Anna!!!! Åh, det ska bli så roligt! Jag ska shoppa upp alla pengar jag inte har och bara vara den turisten jag i smyg älskar att vara. Jag kommer sakna Hjalmar så det kommer värka i hjärtat, men jag ska köpa hem en massa presenter till honom. Åh , jag är ju så kär så det är löjligt fan. Måste sluta nu och ropa på min sambo att han pussar mig lite. Godnatt Hejdå.

saturday night fever! eller, eeeeh..?

Nu ligger jag här nedbäddad i sängen och slötittar på Family guy och läser lilla boken. Taggar till inför nattens jobb med Sivan. Livet är ganska gött ibland.

egoism

Hela världen är uppbyggd kring
människan.

Vi har byggt upp städer där vi tyckt att det passat utan att ta hänsyn till vilka djur som lever i området eller vad de har för överlevnadskrav, konstruerat ett vägnät som vi anlagt kors och tvärs så att det ska underlätta för oss, vi bedriver verksamheter med djurarter som vi föder upp, slaktar, äter, plågar, testar läkemedel och bedriver forskning på för att vi inte vågar testa på oss själva för att djuren inte har möjligheten att uttrycka sig med våra ord och vårt språk och säga ifrån. Vi utgår hela tiden ifrån att det är vi som är ledarna, och alla andra ska följa oss, annars är det fel. Vi har på något sätt antagit oss rollen som den högst uppsatta arten i djurriket, och agerar utifrån att inga andra arter har något att säga till om, om ens något värde. Jag blir så fruktansvärt arg och rädd på samma gång när jag ser vad som håller på att hända med världen.

Jag såg igår dokumentären "The Cove" som gick på svt

som handlar om Japans delfinjakt. Jag mår illa när jag ser vad som pågår, och hur iskalla och naiva människor kan vara. Människor inblandade i denna sortens verksamheter tar sig extrema friheter. Denna dokumentärfilmen är bara en av många, liknande saker sker överallt, inte baramed definer. Man får liksom upp ögonen för vad mänskligheten håller på med. Delfiner är ändå väldigt intelligenta djur, och en man i dokumentären sa det att under de år som människor handskats med delfiner och tränat dem i delfinarium så har vi använt oss utav teckenspråk och våra händer och armar för att tala om för delfinen vad vi vill att den ska göra. Redan där tar vi ett fruktansvärt stort snedsteg, och sätter oss själv i någon slags lärarroll. Vi utgår ifrån att det är vi som ska lära delfinen något, och ger den inte ens möjligheten att uttrycka sig, för en delfin har inga armar och händer. Vi ser inte ens möjligheten att delfinen kan lära oss någonting, eller skapar möjlighet till tvåvägskommunikation.

Varenda dag tar människan enorma kliv över resten av djurriket,trampar och spottar på det som vi egentligen är så beroende av. Om vi fortsätter så som vi gör nu, kommer det snart inte att finnas några djur kvar. Vi utrotar
livet på jorden och då indirekt oss själva.

Ingen kan göra allt, men alla kan fan göra något.

As the morning bread goes hard I'm drowning in your eyes

Idag har vi haft finbesök från Stockholm. Hjalmars mamma Anna kom hit över dagen och hälsade på för att se hur vi bor och umgås en smula. Vi gick på stan och åt lunch och tittade på loppisar sen åkte vi hemåt för att kalasa på sockerkakan jag bakade igår. Vi satt ute på terassen och drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och gjord några timmar. Det var så fint att hon var här!

Anna hade med sig lite presenter till oss, hon har varit på semester och solat och badat och köpte med sig lite fina saker till mig och Hjalmar hem. Hjalmar fick en fin t-shirt och jag ett par öronhängen. Sen fick vi en liten träask som passade perfekt i vårt badrum.

Nu ska jag försöka vila några timmar innan jag ska bege mig till lilla nattjobbet och ta hand om alla skrynkliga tanter och gubbar hela natten. puss.

Loppisfynd, svartåvatten och maränger

Idag har jag loppisfyndat! Jag har länge letat efter en riktig gammal sockerkaksform, och idag hittade jag äntligen en som jag ville ha på Myrorna. Så den fick följa med hem tillsammans med en blommig bricka som jag blev förälskad i.

Sockerkaksformen invigdes såklart idag också

Fina brickan

Efter lilla loppisrundan och ett snabbt besök på H&M för inköp av hårnålar (jag börjar tro att vi har något litet husdjur som äter hårnålar till middag här hemma, för jag bara köper fler och fler och fler, ändå finns det aldrig några när jag behöver dem?! Det är samma sak med ensamma små strumpor, jag är helt övertygad att vår torktumlare faktiskt äter strumpor. Finns alltid bara ensamma små sorgsna sockar efter tvätt, kamraten är då alltid försvunnen.) så strosade Hjalmar och jag längs med svartån i solen och pratade om allt och ingenting.

Jag tycker det är så himmelens fint vid svartån. Skulle
vilja bo i ett litet hus precis intill.

När solen blev lägre på himlen och myggen började dansa ovanför våra huvuden kom Hannah och Nikko hem till oss. Vi spelade TP, drack öl, grillade och åt marängswiss med jordgubbar. Fin dag. Puss.