tag:blogger.com,1999:blog-46695007290228836212024-03-05T08:58:10.220+01:00.revben av glas och iskall nutella på en sked.emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.comBlogger190125tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-23798416057795169212014-09-14T09:22:00.000+02:002014-09-14T09:22:27.473+02:00en känsla inombordsjag vaknar av att tunna, skira solstrålar letar sig in genom tallgrenar och sovrumsfönster och landar i mitt ansikte. jag har en varm arm runt min midja i sängen, du drar mig närmre och jag känner hur du andas. det är annars alldeles knäpptyst i lägenheten. jag vill klä på mig, gå ut. känna den friska luften i kinderna och doften av höst. jag älskar hösten. nu börjar den här dagen, och jag ska göra den till något bra.emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-31034310203081915512014-07-08T21:07:00.000+02:002014-07-08T21:07:49.052+02:00sånt där som känns.en helt vanlig tisdag. eller egentligen inte helt vanlig, för jag tror nästan att det var den varmaste dagen på hela året. överallt syntes fräkniga axlar i linnen med tunna band och svettpärlor i blanka pannor. hela stockholm kokade.<br />
<br />
på väg hem från jobbet köpte jag surdegsbaguetter som jag fyllde med lufttorkad salami, hyvlad parmesan och tryffel. sen lindade jag varsamt in dem i brunt smörgåspapper, för de är som allra godast att äta precis så. när det prasslar. en mjuk och svagt röd mango, några körsbärstomater och så två chokladcroissanter fick också följa med i väskan. och så var vi redo för att möta sommarkvällen.<br />
<br />
vi cyklade över broar och vatten, med håret som dansade kring ansiktet och skratt av kittlande förtjusning i nedförsbackarna. vi bestämde oss på en ö, att här blir nog bra. vi cyklade genom högt gräs och skogsdungar. till slut kunde vi inte ha med cyklarna längre utan de fick lämnas kvar i skuggan under några träd. för stigen blev snart fylld av stora rötter och stenar och då räckte det att ha varsin ryggsäck med godsaker att bära på och inte skulle man väl orka släpa cykeln med sig heller.<br />
<br />
det kändes som vi gick och gick och gick och vägen var oändlig. men det var den inte. skogen blev glesare och snart var det enda man såg soldränkta stenhällar och guppande blått vatten. vi klädde av oss och la oss på filten vi knöglat ned i ena väskan. vi tog fram våra prassliga smörgåsar och åt och tittade på båtar som puttrade förbi.<br />
<br />
sen låg vi bara där, länge. jag med huvudet på ditt bröst. du somnade efter en liten stund. jag blev lugn av dina andetag. jag läste min bok och tittade på den klarblå himlen. tänkte att jag faktiskt lever här och nu och ingen annanstans ingen annan gång. denna stunden finns bara nu och aldrig mer. du vaknade och jag reste mig, gick med nakna fötter över solvarma klippor och slängde mig i det mörka kalla vattnet. det var så kallt, jag trodde för en sekund att jag skulle explodera. men det gjorde jag inte. jag andades bara några flämtande andetag och jag levde i allra högsta grad.<br />
<br />
när jag torkat plockade vi ihop allt, det började bli kväll. kylan kom krypande längs marken. vi cyklade lika fria tillbaka hemåt igen, över samma broar och samma vatten. men denna stunden kommer aldrig igen. så trots att allt var samma var vi annorlunda.<br />
<br />
<br />emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-12626514183216208602014-01-16T21:09:00.001+01:002014-01-16T21:09:22.849+01:00det här som kallas tvåsamhet.vi sover i samma säng om nätterna, vi äter vid samma matbord och våra räkningar ramlar ned i samma brevinkast. vi har suttit och valt tapeter till vårt vardagsrum, skapat rutiner för hur vi städar och bestämt att när den ene lagar mat så får den andre faktiskt diska. vi delar våran vardag med varandra, men det är så mycket mer, det här med att faktiskt vara två.<br />
<br />
det handlar om att killa på ryggen i nästan en timme för att du ska kunna sova, om att koka ett extra ägg till dig kvällen innan du ska upp tidigt och jobba så du kan få precis den frukosten du vill ha, om att krama din hand hårt under bordet på en fest för jag vet att du är ledsen men inte orkar visa det för alla, om att skratta åt dina skämt fast de kanske inte är så roliga bara för att du är så nöjd. men framförallt, handlar det om att lyssna.<br />
<br />
lyssna på vad du har att säga, låta dig prata, se dig, bekräfta dig. stötta dig och ge dig råd när du behöver det. låta dig vara svag ibland fast det är så himla svårt, men det är okej. det handlar om att vara din käpp när du inte orkar gå själv.<br />
<br />
och vet du vad det finaste är?<br />
att jag vill inget hellre än att vara i denna tvåsamhet med dig.<br />
<3 p=""></3>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-53944746194613533302014-01-03T00:09:00.001+01:002014-01-03T00:15:46.762+01:00ett år går så fort.<br />
525948 minuter.<br />
och så var 2013 bara borta, skålade bort det under en molnig natthimmel med ett glas champagne i handen. kalla fötter utan skor på ett trägolv på en altan.<br />
<br />
det har varit 525948 minuter som varit till bredden fulla av händelser. hjalmar och jag mötte våren i berlin, det var alldeles fantastiskt. vi strosade runt i second hand-butiker, drack öl under svajande lövträd och fick fräkniga axlar. en kväll var vi på en stor arena och såg en fotbollsmatch. jag gjorde det bara för hans skull, för att se honom så lycklig. vi åt korv såklart, och ställde oss upp och skrek så fort det blev mål, för vi hejade ju inte på någon och vi skrattade så himla mycket. jag sprang så mycket också. hela våren och sommaren. det var en frihet som jag älskade. mina leriga löparskor, ett tomt spår och musik som dunkade. pulsen steg och jag kände så jävla mycket att jag levde.<br />
<br />
i juni stod jag i domkyrkan och fick en brosch. jag hade på mig en klänning från 20-talet som knappt gick att knäppa, var så rädd att den skulle falla sönder i mina händer. jag tog av mig mina vita pumps och stod barfota på kyrkbacken innan jag vandrande med fanan i famnen upp mot altaret. jag fick min sjuksköterskeexamen. var så himla stolt och glad och nöjd att jag klarat det, det hade varit nära att jag slutat så många gånger för jag var trött, ledsen, osäker på om detta var vad jag ville. men jag stannade kvar och kämpade, som tur var. sen dansade jag hela natten och ville aldrig aldrig aldrig att det skulle bli morgon igen.<br />
<br />
några dagar senare började jag på mitt första riktiga jobb. helt plötsligt var man vuxen. detta var inget jobb där man får lön per timme och står och vänder på hamburgare, tar artigt emot skrynkliga hundralappar och knappar in i en kassaapparat eller ringer telefonsamtal och frågar frågor om posten eller viking line från en källare i tranås. detta var på riktigt, med ett större ansvar än jag någonsin kunnat föreställa mig. helt plötsligt var jag så himla viktig, jag skulle trösta, lindra, stötta och hjälpa människor i det allra svåraste de varit med om. jag skulle rädda människor, finnas med dem i alla stunder de behövde mig. med mjuk hand torka tårar från en åldrad kind och ge tillåtelse att nu, nu är det okej för dig att lämna denna värld.<br />
<br />
jag spenderade varma sommarnätter på vänners balkonger eller uteplatser, vi satt inlindade i filtar tills myggen och mörkret tog över. jag låg i en park och läste i flera timmar efter jobbet, på en stickig filt i gräset och trädens dova sus som sällskap. jag och kärleken gick på picknick, tog med den flätade korgen och gick hand i hand och bara var. jag simmade långt ut i vattnet från en ranglig brygga och cyklade barfota fast det gjorde ont. vi spenderade midsommar med mormor och morfar, rodde ut med ekan på det spegelblanka vattnet och metade. sov på verandan och lyssnade på regnet. jag sprang mitt första millopp. det var sensommarens varmaste dag och jag trodde aldrig att loppet skulle ta slut, men det gjorde det. efter 57 långa minuter kom jag i mål och fick en papperstallrik med ostkaka i handen och en medalj om halsen.<br />
<br />
så kom hösten. och med den det ofantliga mörkret. jag kämpade för att hålla mig uppe men vissa stunder blev mörkret så himla stort och överväldigande. och så helt plötsligt var vi nu tre systrar i västerås. maja kom, och utan henne hade hösten varit ännu mörkare och dystrare. hjalmar och jag flydde landet. satte oss på ett flyg mot den franska rivieran, drack champagne och åt chèvre till frukost. vi sov så mycket då. sov i sängarna på natten och på handduken vid stranden på dagen. vi åkte på utflykt till bergen och åt ännu mera ost. vi åt så mycket mat på restauranger på kullerstensgator i trånga gränder. vi pussades och varje natt hade du din arm runt min midja och jag var så trygg. vi kom hem och vi insåg att det är så klart att vi alltid ska vara med varandra. det finns ju inget annat. så blev jag din fästmö och fick det dyraste smycket jag någonsin burit i hela mitt liv.<br />
<br />
det blev senhöst och jag stannade upp, insåg att allt var så annorlunda nu. min trygghet de senaste tre åren försvann sakta men säkert, umgängeskretsen glesades ut och de allra flesta försvann bort till andra städer, till andra jobb och ett annat liv. jag stod kvar här. med världens finaste man och de riktiga vännerna som drar med mig ut på äventyr när jag inte orkar något alls. som fikar med mig i timmar och som låter mig somna först av alla framför en film. jag insåg att jag har prick allt jag behöver.<br />
<br />
det blev vinter, ännu mörkare och ingen snö som stannade på marken. jag firade julen hemma hos mamma och pappa, i det knarriga sekelskiftshuset som har så mycket att berätta. jag drack kaffe med en barndomsvän och insåg att vissa vänner försvinner aldrig någonsin.<br />
<br />
den där nyårsnatten för bara någon dag sen, så kändes det på något sätt ändå magiskt. där och då var det som om jag fylldes av ny energi. stängde försiktigt men bestämt dörren till allt som varit, tittade tillbaka och log. jag tänkte att "nu, nu är det äntligen dags. nu ska jag vara huvudperson i min egen film och jag ska göra det så jävla bra". 2014 jag välkomnar dig med öppna armar och jag bara vet, att det kommer bli bättre än någonsin.<br />
<br />emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-70351212104206565392013-04-22T20:27:00.001+02:002013-04-22T20:27:05.928+02:00för hjärtat.Hjärtat bultar i bröstkorgen, dunk dunk, dunk dunk. Det blåser i mitt ansikte, AC:n är på i bilen och jag knäpper jackan ända upp. Jag blundar hårt och lyssnar på musiken som strömmar ut ur högtalaren. Tänker tillbaka på helgen som varit, på att somna i en hård bäddsoffa bredvid en bästa vän som man bara känt i 966 dagar men det känns som ett helt liv. På att dansa dansa dansa i platta tygskor och dricka drinkar som smakar päron och skratta så magen nästan sprängs. På att sitta i en bil och vara helt tyst med två av de finaste människorna som finns men att just där och då är ord bara överflödiga, det enda som behövs är vi, musiken och våra bultande hjärtan. Jag tänker på hur rik jag egentligen är. Inte på pengar, inte ens på materiella ting, men på kärlek. Det kommer över mig som en flaska sockerdricka över det trassliga håret. När man känner sig så varm bröstkorgen efter så fina dagar och man kommer på att om två timmar kommer han stå där med sina vackra nyckelben och sitt flämtande skratt och vänta på mig. Han kommer öppna dörren med håret i ögonen och det där leendet som är så jävla vackert så det gör ont i kroppen. Hans värme kommer omsluta mig och jag kommer känna att jag är hemma igen. När jag kommer på det, då kan ingen ta min lycka ifrån mig. Jag känner mig rikast i hela universum.emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-72427858660761316992013-02-10T13:47:00.002+01:002013-02-10T13:47:39.417+01:00matintresse!Nu skriver jag här jättesällan. Jag har praktik fyra dagar i veckan samtidigt som jag måste plugga och skriva hemtentor och seminarieuppgifter. Jag vill hinna skratta med mina vänner, pussas med min sambo och bara vara ibland också. Jag har knappt tid att sitta ned och bara låta tankarna flöda, låta fingrarna dansa över tangentbordet och sätta ord på det som snurrar runt i huvudet. Så istället skriver jag mycket om mat, för det går snabbt och jag tycker det är himmelens roligt. Ni hittar mig och mitt matintresse på http://enlitendadel.blogg.se/ <div>
<br /></div>
<div>
Jag återkommer så fort jag bara kan och orkar med texter om klappande hjärtan, sjungande ådror och gråtklumpar i halsen här i bloggen. Tills dess får ni se vad jag äter!<br /><br />puss</div>
emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-20341106906279126472012-12-10T10:14:00.001+01:002012-12-10T10:14:46.689+01:00I'll sing you a song cause it will make me feel betterJag är en helt vanlig tjej, i en helt vanlig svensk stad. Vem som helst, en bricka i ett spel, något större. Trots all min vanlighet känner jag mig ovanlig. På insidan. Jag tänker mer än någon annan jag någonsin mött och skriver små lappar med tänkvärda ord och meningar som sedan knycklas ned i jackfickor och väskor. Jag har en liten skrivbok där jag skriver ned idéer jag får innan jag somnar som jag absolut absolut inte vill glömma bort. Folk tycker jag är överkänslig som person, men jag tycker bara att det är alla andra som är underkänsliga. Jag älskar alldeles för mycket och är alltid så dramatisk. Och nu sitter jag här i en tunnelbanevagn som luktar rök och fuktiga vantar och skriver ett blogginlägg. Men vem vill vara vanlig egentligen? <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkq9D34bdsjvfKscMaWN3wFzHmKfa2jqL8-9-IbxXVqw-1GHt-jf-nu9zI4mRsJvUd76dYmGCQN3MR-y94PpB155S0rLfWF3LTb0ldGFEIWrJv3A9MA93jfa_KQwL5-zHzFmE2tPM_-GgU/s640/blogger-image-1775773286.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkq9D34bdsjvfKscMaWN3wFzHmKfa2jqL8-9-IbxXVqw-1GHt-jf-nu9zI4mRsJvUd76dYmGCQN3MR-y94PpB155S0rLfWF3LTb0ldGFEIWrJv3A9MA93jfa_KQwL5-zHzFmE2tPM_-GgU/s640/blogger-image-1775773286.jpg" /></a></div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-17838205023843888242012-11-02T17:44:00.001+01:002012-11-02T17:44:27.619+01:00FredagJag är hemma i skogen med Hjalmar och Ida. Pappa fyllde år igår så vi hade kalas hos mormor som hade bakat ostkaka. Nu kom vi precis hem från kyrkogården, satte ett ljus på mormor Majas grav och satt där en stund i mörkret. Så himla himla fint med alla ljus. Puss<div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHx2E9X_zNmSwP4N2f2xaNaUwPbfWihpv0WVZpISwEOhJ_rPDRjoefDdT74Trxv_rd2egwI3gSp1wt6pwFvsMSsr52c996kiKfxbXI1IXJO_k3ff57TV6aZcdGBUbHwYl27lCLNj66JAog/s640/blogger-image-12338114.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHx2E9X_zNmSwP4N2f2xaNaUwPbfWihpv0WVZpISwEOhJ_rPDRjoefDdT74Trxv_rd2egwI3gSp1wt6pwFvsMSsr52c996kiKfxbXI1IXJO_k3ff57TV6aZcdGBUbHwYl27lCLNj66JAog/s640/blogger-image-12338114.jpg" /></a></div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-90821558497107992182012-10-25T17:25:00.000+02:002012-10-25T17:25:46.040+02:00För vi lever inte länge nog för att rätta till allting dom gjort mot dig. <div>
Idag var jag på en informationsträff som Västerås Stad anordnade, där de berättade om hur det är att jobba som sjuksköterska inom kommunen här i Västerås. Den kvinna som var rekryteringsansvarig berättade lite hur det går till och hur de tänker när de rekryterar nya medarbetare, och hon betonade att de verkligen strävade efter jämställdhet inom Västerås Stad. Det hon sedan berättar är att om en kvinna och en man söker samma tjänst, har likvärdiga tidigare erfarenheter och ses som likvärdigt personligt lämpade för tjänsten, så får mannen förtur. De väljer då alltså mannen framför kvinnan som är lika lämpad för den här tjänsten, just för att han är man. Detta var vad hon kallade för jämställdhet, för att "vården är så kvinnodominerad, vi vill få in fler män". Jag kan inte någonstans i detta resonemang se jämställdhet????? Det enda jag ser är en diskriminerad kvinna som blir bortvald på grund utav sitt kön, som hon är född med och inte har valt själv. Om Västerås Stad nu vill arbeta jämställt, så ska de inte välja män före kvinnor för att yrket är kvinnodominerat, då ska de se bortom könet. De ska anställa den som är bäst lämpad för yrket, utan att se till vilket kön den sökande har. DET är jämställdhet. Att försöka på något sätt kvotera in män för att majoriteten av de arbetande inom vården är kvinnor ser inte jag som något jämställt över huvudtaget. Det tycker jag är precis motsatsen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-21269127982630040352012-10-20T17:48:00.000+02:002012-10-20T17:48:49.671+02:00Frostiga trädtoppar och röda kinderLuleå är kallt men ändå så himla fint. Igår var hatten och den gula klänningen på, och vi tog våra klirrande påsar för att gå på inflyttningsfest. Vi drack skummig öl ur glasflaska, dansade på stolar, hånglade och skrattade så himla mycket. Vi avslutade kvällen hemma hos Ida, med världshärliga människor och apmycket mat från Max. Vi pratade om livet och om resor vid ett litet träbord medan det höll på att bli morgon utanför fönstret. Ibland kan det räcka med en hamburgare, ett glatt kompisgäng och lite för mycket öl för att man ska må så himla himla bra.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipGS2s3Z-Fgcx-jsWzqQJ3JxAHed54LC08TmXwZlGyhXQ_tnWy0hOVdtMZlGLiukSebG4e-TrzxIgYVqeSF_epDEb5qwTGp5MJHbLmEyM7Fp50NuXLmQAnlkAclEpqxZfECsnp2XJiw5bg/s1600/IMG_2594.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipGS2s3Z-Fgcx-jsWzqQJ3JxAHed54LC08TmXwZlGyhXQ_tnWy0hOVdtMZlGLiukSebG4e-TrzxIgYVqeSF_epDEb5qwTGp5MJHbLmEyM7Fp50NuXLmQAnlkAclEpqxZfECsnp2XJiw5bg/s320/IMG_2594.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-694963116989433482012-10-17T14:01:00.000+02:002012-10-17T14:01:46.380+02:00Det är höst nuJag går med mina grova kängor över gulnade löv, de har tillsammans med regnet blivit som en seg smet som breder ut sig över asfalten. Kängorna är inte längre glansiga och luktar nytt, de är matta och det finns små fläckar här och där. Fläckar som talar om att jag har gjort saker, liksom levt i dem. De är precis som jag. Jag har fläckar här och där, små små skavanker och sprickor. Men de visar bara att jag varit med om saker, råkat ut för livet självt. Det blåser svalare vindar nu, jag drar halsduken tätare kring ansiktet och det har börjat falla små, små regndroppar från den askgrå himlen. Det blir nästan som om en disig slöja som omsluter allting. Jag andas in de små dropparna och kan inte sluta tänka på varför livet är så orättvist. Varför drabbas vissa av cancer, trots att de levt enligt exempelboken medan andra dränker sig själva i alkohol och gifter och förblir friska? Varför dör någon i ensamhet, medan en annan har flera människor runt omkring sig, som håller den svala handen och smeker över håret? Varför blir en liten flicka mobbad i skolan, trots att hon har flätor som alla andra och vill inget hellre än att vara med och hoppa hopprep? Varför blir man övergiven av sin familj, för att man älskar någon av samma kön? Varför är livet så fruktansvärt skört?<br /><br />När jag tänker på mina egna fläckar och svarta små sprickor, så kan jag undra hur jag klarat mig. Det finns sprickor som viskar om när min gammelmormor gick bort, och hon var en av mina allra bästa vänner och jag gick i fjärde klass. Jag gick till henne varje dag efter skolan, vi åt karameller och bakade vaniljhorn, för det var hon så himla bra på. Vi gick ned till ån och matade ankorna och hon hade en lång grå kappa. Helt plötsligt var hon bara borta. I hennes säng låg istället någon som var alldeles vit, och kall. Jag saknar henne fortfarande varenda dag. Det finns fläckar som beskriver en jobbig tid fylld av tårar, bråk och skrik och en ätstörning som åt upp mig inifrån. En ständigt kurrande mage och ett hjärta som brast när han inte ville ha mig längre trots att jag blivit smal för hans skull. Andra fläckar som som försiktigt mumlar om alldeles för mycket cancer, på samma gång. Om att hela världen hamnade snett och jag orkade knappt gå till skolan, grät så himla mycket då. Sen finns det så många flera fläckar och sprickor, och när jag var på botten och trodde att jag aldrig skulle orka resa mig igen, så klarade jag det ändå. Jag ställde mig rak i ryggen och började andas igen fast jag trodde att luften tagit slut.<br /><br />
Det kanske låter hemskt och alldeles fel, men jag är glad att jag har mina fläckar. De har gjort mig så mycket starkare, jag har insett att jag kan och orkar så otroligt mycket mer än jag någonsin kunde föreställa mig. På samma sätt hoppas jag att den som drabbas av cancer, den lilla flickan som blir mobbad och den som står ensam kvar för man älskar fel person låter dessa saker göra dem starkare, modigare och bättre. Jag hoppas att de vänder allt det jobbiga till något bra, något som gör dem till ännu finare människor. Jag hoppas verkligen det.<br />
<br />
Himlen är fortfarande alldeles grå och löven ligger fortfarande klistrade mot marken. Halsduken värmer fint och jag sneglar ned på mina smutsiga kängor, och inser att jag inte vill ha några nya.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEis9KL5DWReZPrSjCswYKYh-EItBr5eHH7taRsP3dglS5Po1A8a3MEWczCeBmUhuo9-fI7u4OIbryBWTvXIqjXC7FcAzJ-c7XrOfewnk2neA1fJHTBtud6tp2PWaoUrLBE9YrZGX446PyK9/s1600/bild+(2).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEis9KL5DWReZPrSjCswYKYh-EItBr5eHH7taRsP3dglS5Po1A8a3MEWczCeBmUhuo9-fI7u4OIbryBWTvXIqjXC7FcAzJ-c7XrOfewnk2neA1fJHTBtud6tp2PWaoUrLBE9YrZGX446PyK9/s320/bild+(2).JPG" width="239" /></a></div>
<br />emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-46958826412126673852012-10-16T23:12:00.001+02:002012-10-16T23:12:06.984+02:00tankar på en tisdagHar haft finaste helgen någonsin i Köpenhamn. Träffat folk jag verkligen tycker om, skrattat så jag kiknat och druckit rödvin som färgat tänderna lila. Shoppat för pengar jag egentligen inte har och bara njutit av varenda minut. Det känns alltid så konstigt att komma tillbaka till verkligheten igen, efter en semester någon helt annanstans. En helt annan värld, och efter sex timmar på tåget är man tillbaka hemma igen. I våningen med knarrigt golv och Hjalmar bredvid mig i sängen. Men det blir bara en snabbvisit hemma, på torsdag flyger vi till Luleå för att hälsa på Ida över helgen. Ska bli så himla, himla roligt! Det snöade där idag också, kanske ska ta med pulkan på flyget? Och helgen efter det kommer Mickis och Alexis och hälsar på... Socialt liv HEJ! Men jag trivs verkligen när jag har alla jag älskar runt omkring mig.<br /><br />Folkhälsovetenskapen vi läser just nu i skolan är så himla intressant, men energin är som bortblåst. Kämpar mig igenom uppgifterna ändå och fikar lite för ofta på rasterna. Men jag dör nog inte av några extra koppar kaffe och croissanter. <div>
<br /></div>
<div>
Förkylning, stämbandsinflammation och snuva som aldrig aldrig aldrig vill ge med sig heller. Vill bli frisk och kunna jogga runt ån med mössa och vantar, men snart så. Då jäklar ska croissanterna bort.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Puss</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEoZSW_hEpIn83_vmwO21UykVWknAqXmcCsqDZyXxWTyWqQ8HRgRvCv-GTRGDiW_o6Kf71r59rHWoivcgyxPe1E96Xnr-IrCDwc-3FpfI-zlI15ThswacebGIbL6V8dPR1IPeZmh91ZOIk/s1600/IMG_2363.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEoZSW_hEpIn83_vmwO21UykVWknAqXmcCsqDZyXxWTyWqQ8HRgRvCv-GTRGDiW_o6Kf71r59rHWoivcgyxPe1E96Xnr-IrCDwc-3FpfI-zlI15ThswacebGIbL6V8dPR1IPeZmh91ZOIk/s320/IMG_2363.JPG" width="240" /></a></div>
<div>
<div style="text-align: center;">
<i>Bara för att jag saknar Maja så himla himla himla mycket hela tiden. Finaste Londonbruden.</i></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
</div>
emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-66075200757371847182012-09-11T21:03:00.001+02:002012-09-11T21:03:50.187+02:00Ord.Nu vet jag inte riktigt vad som hände, men det uppstod ett pirrande sug i fingrarna efter att få skriva några rader på bloggen. Hösten är här, det brukar göra mig skrivsugen. Skolan tar upp det mesta av min tid, och det känns som att varenda helg framöver är uppbokad. Längtar till december och sol med de jag tycker allra mest om. Åh.<br />
<br />
<br />emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-45539049965870236312012-04-09T18:43:00.002+02:002012-04-09T18:49:23.716+02:00when you're alone, do you think of me?Nu ligger jag nedbäddad i sängen i lägenheten som är ny, men som äntligen börjar kännas som våran vardag. Mensvärk från helvetet, Hjalmar är i Kalmar och kommer inte hem förrän i natt. Jag känner mig ensam och tycker synd om mig själv. Har tänt ljus och tänker titta på serier på datorn och ligga på Hjalmars sänghalva och ligga vaken ända tills han kommer hem. Hur kan det vara möjligt att längta så mycket efter någon som man träffade senast imorse? <div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-84721709962141676992012-02-28T11:33:00.002+01:002012-02-28T11:40:56.018+01:00slemhosta<div>Fyfan. Nu ligger jag hemma i sängen och är riktigt sjuk. Har varit småsjuk från och till i över tre veckor nu, det vill ju aldrig ge med sig! Hosta, snor och feber. Och precis den där hemska sjukdomskänslan i kroppen som jag hatar, när det liksom ömmar i huden och man känner sig minst i världen. Var tvungen att ringa in mig sjuk på praktiken idag, vilket jag gjort allt för att undvika innan. Sultat zyx, druckit kan jang och ätit alvedon. Men nu kanske jag måste lyssna på lilla kroppen, för jag vill ju egentligen varken smitta ned mina stackars patienter eller mina arbetskollegor på avdelningen.<br /><br />Så nu ligger jag här. Tänkte försöka börja med någon av hemtentorna, men så fort jag börjar så känns huvudet som cement. Borde nog vila hela kroppen, även huvudet. Är sur på kroppen för att den ska bli sjuk just nu, när jag egentligen har massor av viktigt att pyssla med. Som praktik, seminarieuppgifter, hemtentor, planera för flytt och börja packa ned livet i flyttkartonger.<div><br /></div><div>Dumma.</div></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm2-vZ7HjcCTfuA7VvCIR3jdHpon2fMxnRzl-QiLgQRGCYq_lVttNz1B8NTzNQ5UrEkE4o0ntHdKWBirL_WMCstDNHKXNJFIfDvNmSPwtu1Z7av9_zS6fxXOdL4inoUEgllSjq6umsRt2a/s1600/Bild+2011-10-29+kl.+17.58.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm2-vZ7HjcCTfuA7VvCIR3jdHpon2fMxnRzl-QiLgQRGCYq_lVttNz1B8NTzNQ5UrEkE4o0ntHdKWBirL_WMCstDNHKXNJFIfDvNmSPwtu1Z7av9_zS6fxXOdL4inoUEgllSjq6umsRt2a/s400/Bild+2011-10-29+kl.+17.58.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5714134599088612818" /></a><div><br /></div><div><br /></div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-23889650408794680952012-02-06T16:02:00.003+01:002012-02-06T16:05:35.541+01:00måndag<div>Jag mår inget vidare alls. Kroppen strejkar och lilla själen är uppriven idag. Fick dåligt samvete för att jag i mina feberdimmor igårkväll inte kunde somna med Super Bowl-hetsen på tv, så jag tvingade Hjalmar att stänga av... Känner mig självisk såhär i efterhand. Nu försöker jag mig på att ladda ner den där matchen eller vad det är till datorn för att kompensera lite, får se om det går vägen. Kanske kan han till och med få med mig att lära mig att titta på sport!</div><div><br /></div><div><br /></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVNaE-Jtgjh8XxKcj4JwK4NF4SuKVZdHRw-MEktfsamcxMFFUxFZE-lQkr_xnuPy_JHkIz4fxrWepw-Ka3zMmn0zZVSAt0vSPQMmDh7hUKjQc_0Pv6m267kjuyw3eHZYxijcPnLohRfeaq/s1600/spbwl.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVNaE-Jtgjh8XxKcj4JwK4NF4SuKVZdHRw-MEktfsamcxMFFUxFZE-lQkr_xnuPy_JHkIz4fxrWepw-Ka3zMmn0zZVSAt0vSPQMmDh7hUKjQc_0Pv6m267kjuyw3eHZYxijcPnLohRfeaq/s400/spbwl.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5706038840657393010" /></a><br /><div><br /></div><div><br /></div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-38042755932469370822012-02-05T15:09:00.001+01:002012-02-05T15:09:52.663+01:00söndagjag har haft en supersuperbra helg! mysig och ganska lugn, förutom idag, haha. Var och träffade hela Hjalmars peruanska släkt för släktfoto, och jag som inte kan ett ord spanska. Mer än "hola", typ. Om det ens räknas. Men det var kul att få träffa alla, jag kände mig välkomnad trots att jag inte kunde kommunicera med alla. Nu känner jag dock att jag börjar bli sjuk, vilket jag inte inte inte har tid med eftersom jag börjar på neonatalavdelningen på tisdag! Så får hem och försöka kurera mig bäst jag kan nu, är helt slut i lilla kroppen. Kanske ska be pojkvännen att pyssla om mig ikväll, göra mig en fruktsallad. Nu rullar tåget iallafall västerut från Stockholm och snart är vi hemma i Västerås igen.<br />
<br />
Ps. Har varit överlycklig för att jag har fått ha nagellack hela helgen!! Kletade på superglittrigt när jag var på tjejmiddag hos Cicci i fredags, bäst. Sorgen som uppstår när jag måste ta bort det imorgon :( ds. <div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9ToFYEQ0QGiycSVnduoOCBRfbDzxbopQQApzWCqq60vVimLiEuIlr5voXydQT4iwoT6wXL4a_59gSCK0CsGLqQzzngdC5CQ1Iy3qDeR1Aa34SnS9qIC5FLht6mMY7YNDSjl3HgB8UtLIf/s640/blogger-image-1794067335.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9ToFYEQ0QGiycSVnduoOCBRfbDzxbopQQApzWCqq60vVimLiEuIlr5voXydQT4iwoT6wXL4a_59gSCK0CsGLqQzzngdC5CQ1Iy3qDeR1Aa34SnS9qIC5FLht6mMY7YNDSjl3HgB8UtLIf/s640/blogger-image-1794067335.jpg" /></a></div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-74782601511671482842012-02-03T16:16:00.003+01:002012-02-03T16:25:38.610+01:00fredag<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkg5uMmajY9ilGNcPqofEqqwcoOGINkxC9eD8h2ME2jYVkOvUH7rMVIYwxd3rXa4tmvV-tQfz1IB7eEs29u9MCi8h5HPp1unOL4jIaW1CAwvWNroBM2VX2Wbwo3SF-OcMg907_1Aa7OkkV/s1600/Bild+2011-10-21+kl.+23.34+%25234.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkg5uMmajY9ilGNcPqofEqqwcoOGINkxC9eD8h2ME2jYVkOvUH7rMVIYwxd3rXa4tmvV-tQfz1IB7eEs29u9MCi8h5HPp1unOL4jIaW1CAwvWNroBM2VX2Wbwo3SF-OcMg907_1Aa7OkkV/s400/Bild+2011-10-21+kl.+23.34+%25234.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5704930870272269426" /></a><br />Alltså, jag hatar den där awkward stämningen som uppstår när man går någonstans ifrån, typ som sjukhuset idag, ungefär exakt samtidigt som någon annan, så att man liksom hamnar precis bakom eller framför den här andra personen, och så går man såklart i ungefär samma takt. och så ska man till exakt samma ställe! idag hände det mig. När jag gick hem från praktiken så gick en annan tjej exakt samtidigt ut från entrén, visade sig att vi skulle gå exakt samma kringelikrokväg hem till samma gata. jag gick ungefär två meter bakom henne hela vägen, försökte sakta in ibland för att inte verka som att jag förföljde henne, men sen kom jag ikapp igen. Hon vände sig om och sneglade ungefär en miljard gånger och undrade säkert vem jag var som gömde mig i en gigantisk blå halsduk och förföljde henne.<div><br /></div><div>Nu är lilla kroppen alldeles slutkörd och trött. Jag har nu varit 2v. på HIA i Västerås, trivs så himla bra verkligen. Och nu ska jag på tisdag börja mitt första av 8 pass på Neonatalen. Lite pirrig och sådär, tycker det ska bli så kul. Sen ska jag tillbaka 6v. på HIA igen innan det är vår och dags att gå tillbaka till skolbänken och skriva PM inför C-uppsatsen. Tiden går så snabbt, snart kommer jag också stå där med en brosch och vara färdig. Läskig känsla. </div><div><br /></div><div>Snart dags att svida om och möta bästaste Anna på Ica för att handla godsaker för en kväll hos Cicci, fint i själen.</div><div><br /></div><div>TREVLIG HELG FÖR TUSAN!</div><div><br /></div><div><br /></div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-85732410830081454292012-01-31T12:18:00.002+01:002012-01-31T12:19:23.311+01:00tisdagååååh, det är jobbigt att Hjalmars och mitt praktikschema ungefär aldrig matchar. Önskar att vi hinner umgås en dag snart, bara vi två, och inte bara sova tillsammans. blööööh. Nu ska jag gå till ett kvällspass på praktiken, tjaaaråååemma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-19241611606913266082012-01-30T15:41:00.002+01:002012-01-30T15:51:10.029+01:00måndagAlltså, idag har jag haft veckans lediga dag, men ändå inte åstadkommit något särskilt alls. Tvättat, bakat semlor, ätit lunch. Och nu sitter jag här och klockan är snart fyra. Ibland önskar jag att alla dagar var lediga dagar så att jag skulle hinna med allt jag ville och behövde. Men sen om alla dagar var lediga dagar så skulle jag ju inte uppskatta dem... Sen tror jag att imorgon när jag varit på praktiken en dag till, kommer jag bli påmind om hur kul det är och inte önska att ledighet var vardag. Nu ska jag ladda om och bege mig ned mot stan för att försöka luska ut en födelsedagspresent åt finaste Cicci som fyller år imorgon. Ska nämligen dit på måndagshäng ikväll.<div><br /></div><div>Känner mig som en jäst semmelbulle. Så en promenad gör mig nog gott!</div><div><br /></div><div>pussis!</div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-66722749364830997452012-01-29T21:24:00.003+01:002012-01-29T21:45:34.087+01:00söndag<div><br class="Apple-interchange-newline"><br />Min helg har varit bra, Maja kom hit i torsdags, äntligen! det var precis vad jag behövde denna veckan. Hon har stannat hela helgen och vi har bara gjort saker som jag mått lite bra av. I fredags laddade vi upp med en stor godispåse och en film (som tyvärr visade sig vara asabasadålig) och så kom bästaste Sofia hit! Sen igår kom Alex hit och drack några glas vin, lagade middag och sov på soffan. Så det har varit fullt hus hela helgen. Men det är då jag trivs. Idag har vi sovit tills det blev mitt på dagen, sen promenerade vi ned på stan och fikade och vinkade hejdå till Maja och Alex som åkte med tåget hem åt varsitt håll. Sen lagat matlådor för hela långa veckan, så nu är frysen proppfull.<div><br /></div><div>Nu sitter jag här och försöker fundera ut vad jag önskar mig i födelsedagspresent (jag älskar ju paket)... Jag har än så länge bara kommit på en enda sak, och det är en årsprenumeration på tidningen Vagabond. Egentligen känns det som att en student borde hitta en miljard saker att önska sig, men jag vet inte.. När jag tänker efter så känns det som att jag har det mesta. Önskar mig en stringhylla förstås, men den får inte plats i vår nuvarande lägenhet ändå, så den kan jag lika gärna vänta med att önska mig tills vi bor ganska många kvadratmeter större.</div><div><br /></div><div>Imorgon är lediga dagen från praktiken! Älskar lediga dagar när man bara kan vicka på tårna hela dagen lång.<br /><br /></div><div>puss</div></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRWrCVfFtKMWqQn_gP1Wf_V0SGZvuWKXEWthV13xCuPgSQXdhCc4j8_tUSE7vCpBuk5WZ-E8hIX1ZR8L8DxB_2yIhW5FX86EYyWYhh1p65SuRAobF9hOye3bFyXarFOZuKN1DPJwvzdh8Z/s1600/bildblogg.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRWrCVfFtKMWqQn_gP1Wf_V0SGZvuWKXEWthV13xCuPgSQXdhCc4j8_tUSE7vCpBuk5WZ-E8hIX1ZR8L8DxB_2yIhW5FX86EYyWYhh1p65SuRAobF9hOye3bFyXarFOZuKN1DPJwvzdh8Z/s400/bildblogg.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5703157862282038482" /></a><br /><div style="text-align: center;"><span ><u><br /></u></span></div><div><br /></div><div><br /></div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-91925465035875757902012-01-22T21:47:00.004+01:002012-01-22T21:58:18.793+01:00hej hej hallå hemliga boken<div>Hjalmar och jag var i Sätra Brunn i helgen. Åt massor av god mat, skålade i bubbel, fick massage och spelade alfapet. Det var det finaste på längre tror jag. </div><div><br /></div><div><br /></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwiIV03XbYLmYsSFGex1Z072Wk34aQqTQE2ZulNEvZGsvWde4OYnQfyFD9KeiiIX7-D7_jzidhDXY2GuO5DPm5tHGDvcyzP0PG2yNJWhRuSSkjEMgX-lUx-l1wGBNN3BAkdyL-_32mEV7y/s1600/DSC_1852+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwiIV03XbYLmYsSFGex1Z072Wk34aQqTQE2ZulNEvZGsvWde4OYnQfyFD9KeiiIX7-D7_jzidhDXY2GuO5DPm5tHGDvcyzP0PG2yNJWhRuSSkjEMgX-lUx-l1wGBNN3BAkdyL-_32mEV7y/s400/DSC_1852+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5700563074566167186" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwCIG-zcQ217bhHQp0lMxOnd30z07U5iYKvVdktCa6-utufx3vIeDwe_kUPVV6T33wirNo4HV8PIJOSLa5wJ2yz67O4YVfgJYFvne2QzBlhWkuXfZzC8U8qj0BIjGl9jq4gZA0hkuQam9W/s1600/DSC_1854+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwCIG-zcQ217bhHQp0lMxOnd30z07U5iYKvVdktCa6-utufx3vIeDwe_kUPVV6T33wirNo4HV8PIJOSLa5wJ2yz67O4YVfgJYFvne2QzBlhWkuXfZzC8U8qj0BIjGl9jq4gZA0hkuQam9W/s400/DSC_1854+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5700562958683141778" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJlowlKmAj5PMxo4KQMkFs3pQdp1WCou-ozZjbxbohk3njvo69AnCB9ReAwZ2RPROYPKjYAlV1tI2mE-LNvp_9dSbJEHreoqU4S3pJYeTqS6QG6KNEUHR2kBMZ9CxtERCPYgCp50jNP4qo/s1600/DSC_1855+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJlowlKmAj5PMxo4KQMkFs3pQdp1WCou-ozZjbxbohk3njvo69AnCB9ReAwZ2RPROYPKjYAlV1tI2mE-LNvp_9dSbJEHreoqU4S3pJYeTqS6QG6KNEUHR2kBMZ9CxtERCPYgCp50jNP4qo/s400/DSC_1855+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5700562952550519986" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitlEFynF8QyuYK35Rsrr_HXx4RD60_OJ1uM8GbhBPJjR60dzPEp9DjrI9cwBYfuichRYEL7HP6CK3wT52cf6_uNpTGg-FlCl1XG7MJhp3e6uvb2dXN4oITpFgv0cAsOnfRL6vO-LklbnHQ/s1600/DSC_1856+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 267px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitlEFynF8QyuYK35Rsrr_HXx4RD60_OJ1uM8GbhBPJjR60dzPEp9DjrI9cwBYfuichRYEL7HP6CK3wT52cf6_uNpTGg-FlCl1XG7MJhp3e6uvb2dXN4oITpFgv0cAsOnfRL6vO-LklbnHQ/s400/DSC_1856+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5700562944627347298" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmqUDQOT4QjeVoEmzBrT1-CKEriZ5VsbfVuyhK1_3f3BxPWH4YtqpKs11QKj1aZeQxIVFwoLUyFSKxHG11SW_jGSlDCVpA0_JBOPhUnE3uIMK4lkXQacJsy6lCH_KwGVAV3yiaSdpxFs5c/s1600/DSC_1863+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 267px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmqUDQOT4QjeVoEmzBrT1-CKEriZ5VsbfVuyhK1_3f3BxPWH4YtqpKs11QKj1aZeQxIVFwoLUyFSKxHG11SW_jGSlDCVpA0_JBOPhUnE3uIMK4lkXQacJsy6lCH_KwGVAV3yiaSdpxFs5c/s400/DSC_1863+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5700562930746335266" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR-OjL0tfA_7u0nzfQFfnRCBEmiWWOMifxGFcG6d6TSutEeEP3CUiSiFW4x6WYX_tbVCBTYwySQIeGilPqtzoqnJyuhMgSTeOVNzlCHjhcx3zn9inihPGyp4WdRasytfTRXSMdBfnkLWHx/s1600/DSC_1884+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 267px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR-OjL0tfA_7u0nzfQFfnRCBEmiWWOMifxGFcG6d6TSutEeEP3CUiSiFW4x6WYX_tbVCBTYwySQIeGilPqtzoqnJyuhMgSTeOVNzlCHjhcx3zn9inihPGyp4WdRasytfTRXSMdBfnkLWHx/s400/DSC_1884+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5700562927418345074" /></a><div><div style="text-align: center;"><span ><u><br /></u></span></div><div style="text-align: center;"><span ><u><br /></u></span></div><div style="text-align: left;"><span ><u><br /></u></span></div><br />Imorgon börjar introt för praktiken. Då är det en heldag i skolan som gäller, sen på tisdag drar allvaret igång. Då ska jag sticka patienter och vårda dem i tio veckor. N E R V Ö S.<br />puss</div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-48836007106484393862012-01-19T22:09:00.003+01:002012-01-19T22:18:50.927+01:00rödvinsglas, höga klackar och gapskratt<div>Igår skrev vi farmakoterapitenta, och jag kände att jag verkligen behövde belöna mig själv efter att ha halvt pluggat ihjäl mig. Jag och Hjalmar bjöd in Västerås härligaste människor för lite tentafest med glada glas.<br class="Apple-interchange-newline"></div><div><br /></div><div><br /></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrZ7ACbW04CQAEJPKk6htyMRutvenUcH-FpZ9-X2I-mBjboslLw15Xv2KC3IpQvDUWjs5QUNe1ofW6ANy1E-3gONe6rCYF-q3Izk75DxZiqAMX_ED2dVDyQ3ITjJkkWzvQjt-U68ZoOsle/s1600/DSC_1839+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrZ7ACbW04CQAEJPKk6htyMRutvenUcH-FpZ9-X2I-mBjboslLw15Xv2KC3IpQvDUWjs5QUNe1ofW6ANy1E-3gONe6rCYF-q3Izk75DxZiqAMX_ED2dVDyQ3ITjJkkWzvQjt-U68ZoOsle/s400/DSC_1839+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5699455531171058434" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC50TmOSfFgPJZKKqupQjS5RyXywiqJ2Vl7v7gsIwMv9xejOZpICFBPkUr83hhvHepKOCZvvsGETW7-pNvbG2qgiOPM_8MtW0ueRbr2ocmniJAAZym8tUNsZxsENN-cYtNqaryOtZxZFP3/s1600/DSC_1820+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC50TmOSfFgPJZKKqupQjS5RyXywiqJ2Vl7v7gsIwMv9xejOZpICFBPkUr83hhvHepKOCZvvsGETW7-pNvbG2qgiOPM_8MtW0ueRbr2ocmniJAAZym8tUNsZxsENN-cYtNqaryOtZxZFP3/s400/DSC_1820+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5699455518424771570" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipuUaSW31MFfbZkoNpcnZsRl7Vd3f-qiB7CURfe3RNaAHKfbEoc1QT_rpbpOhHSnUnNMDAh7ueeZo2xDolUej1LrOMdmH9B4qINkG-iZV-Vmb0R0ag5ioZW-NFO-AuYFG8mDmTbZsBmhVq/s1600/DSC_1817+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipuUaSW31MFfbZkoNpcnZsRl7Vd3f-qiB7CURfe3RNaAHKfbEoc1QT_rpbpOhHSnUnNMDAh7ueeZo2xDolUej1LrOMdmH9B4qINkG-iZV-Vmb0R0ag5ioZW-NFO-AuYFG8mDmTbZsBmhVq/s400/DSC_1817+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5699455498168669362" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC0ygFmTaJol_4AoMOMAlptufjWladgZkuzMdWY-YdZ-hV0fcRA14HtwQaMTGFqOJGJCn8yPyY11GG-U87vakwB-Q9aQsfYhqe_HnYfKPgfVF14d24TZ7jgZXyq_ADr0e0rh54VBBGFM4j/s1600/DSC_1813+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 267px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC0ygFmTaJol_4AoMOMAlptufjWladgZkuzMdWY-YdZ-hV0fcRA14HtwQaMTGFqOJGJCn8yPyY11GG-U87vakwB-Q9aQsfYhqe_HnYfKPgfVF14d24TZ7jgZXyq_ADr0e0rh54VBBGFM4j/s400/DSC_1813+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5699455490160078706" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnHkgIaSnY6gODB8gqmWAnhL4fn7jEU5m5bRbDIFD1UK8Bok1EsFpLPvskI54JXPPn8WNrljxl89yaS8MJG8w-Dutk0kwMG-2iQUt2plknPRYNVCwBQJpntUNH34TsoByB2WIygCDUwxOP/s1600/DSC_1798+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnHkgIaSnY6gODB8gqmWAnhL4fn7jEU5m5bRbDIFD1UK8Bok1EsFpLPvskI54JXPPn8WNrljxl89yaS8MJG8w-Dutk0kwMG-2iQUt2plknPRYNVCwBQJpntUNH34TsoByB2WIygCDUwxOP/s400/DSC_1798+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5699454785793197490" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhREtu7MWyAT2MDYCloMv91pBHFqnLIo3T_MFAq7dzp5MNP2Fj4OaY3BsP0Ut_198bmaKNGPvwdHXZyTufKhJa85bqWVUu60V9IasuqAn6WVzteDwiOelVq9grXd9W9iQMf45-3HfL1YoIO/s1600/DSC_1790+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhREtu7MWyAT2MDYCloMv91pBHFqnLIo3T_MFAq7dzp5MNP2Fj4OaY3BsP0Ut_198bmaKNGPvwdHXZyTufKhJa85bqWVUu60V9IasuqAn6WVzteDwiOelVq9grXd9W9iQMf45-3HfL1YoIO/s400/DSC_1790+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5699454769951592546" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjALqdeDJozsUfrrUnfQhsytncfPwmqA9bEcicXTE3ZKih-sra-5cPvywFUM9oFc8XMtkB_PBg7IS7lvqZojvKciPW4ui_rBX8mrchNQVyCjTlcMqBIrD9PuWUEMzIJH0fWG7Nl4A0iPAv2/s1600/DSC_1786+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjALqdeDJozsUfrrUnfQhsytncfPwmqA9bEcicXTE3ZKih-sra-5cPvywFUM9oFc8XMtkB_PBg7IS7lvqZojvKciPW4ui_rBX8mrchNQVyCjTlcMqBIrD9PuWUEMzIJH0fWG7Nl4A0iPAv2/s400/DSC_1786+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5699454758172127122" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtUsmtDqhEAB2BDjZeHm9KLhohbPChj5vzLIQ1WCz_os6Wp28kC7TKBFXRlS7rkuQEqgakNU2_YAw2XAranDBfU1mpjQXjTJsjikexkuaz2m4s1DK-Emc7ClZig2lC3K_TXj9HqvGUUKlv/s1600/DSC_1781+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtUsmtDqhEAB2BDjZeHm9KLhohbPChj5vzLIQ1WCz_os6Wp28kC7TKBFXRlS7rkuQEqgakNU2_YAw2XAranDBfU1mpjQXjTJsjikexkuaz2m4s1DK-Emc7ClZig2lC3K_TXj9HqvGUUKlv/s400/DSC_1781+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5699454738080448802" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOf7otVxioheddGmM-VG_WorNigrSEB1j9eTz4SON2gQVEb1S-natOC8BNdZAbb4hPiqA7xBlFoaITogxJkaoQWyGepWw-5xB6Ie54QVwVPl4wm7q-rGb6pMSzdC0m3aC-ltJ4rDsgu4Hw/s1600/DSC_1771+-+Kopia.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOf7otVxioheddGmM-VG_WorNigrSEB1j9eTz4SON2gQVEb1S-natOC8BNdZAbb4hPiqA7xBlFoaITogxJkaoQWyGepWw-5xB6Ie54QVwVPl4wm7q-rGb6pMSzdC0m3aC-ltJ4rDsgu4Hw/s400/DSC_1771+-+Kopia.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5699454735000648450" /></a><div><br /></div><div><br /></div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-17218189493959897862012-01-14T22:12:00.002+01:002012-01-14T22:36:16.486+01:00Simon och ekarna<div>Cissi och jag var på bio ikväll, det var vi och alla 60+are som såg "Simon och ekarna". Den var så himla, himla fin och bra på alla sätt och vis.<div><br /></div><div>Nu är jag hemma igen, dricker bubbelvatten och äter taleggio och drömmer om att inte behöva ha på sig den tjockstickade halsduken så fort jag går ut. Söker på resor på internet och låtsas att jag kan åka vart jag vill, när jag vill. Nu kom Hjalmar hem från jobbet precis också, så nu ska vi pussas och kramas och prata om allt mellan himmel och jord. Och lite till ändå.</div></div><div><br /></div><div><br /></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpm-rmQTWhsw20y4TNi1F4pGWcG0Ype7TeN3OpKYEb3hC8ygJwxPKksa2r9x-SnPjFf95Y2Czpz8JJrXLziKE_kSaeRodLCWiibH43PPo6yhyPyqanv2vvD2KtCGS6Rffm__h3Ly1PMeTv/s1600/bild+%25281%2529.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 299px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpm-rmQTWhsw20y4TNi1F4pGWcG0Ype7TeN3OpKYEb3hC8ygJwxPKksa2r9x-SnPjFf95Y2Czpz8JJrXLziKE_kSaeRodLCWiibH43PPo6yhyPyqanv2vvD2KtCGS6Rffm__h3Ly1PMeTv/s400/bild+%25281%2529.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5697604656415869090" /></a><br /><div><br /></div><div> </div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4669500729022883621.post-49944857649390932682012-01-11T08:27:00.001+01:002012-01-11T08:27:25.894+01:00Hannah sover på soffan och Hjalmar sover i sängen. Jag är himlans bra på att smyga tror jag. Jag sitter och äter frukost och ska bege mig till skolan för seminarium, sen jäklar ska det tentapluggas hela långa dagen. Ikväll väntar middag med hela, fina gänget. God mat, bästa sällskapet och några timmars bortkoppling av både skola och andra jobbiga saker. <br />
<br />
Nu måste jag peta i mig sista lilla skeden avokado så jag orkar traska iväg till skolan strax. <br />
<br />
<div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXGU7fWh5OnrSCcoMiU9766WDABnDRtt6V-J0SgZ6ml4YUcUjyjcaElxPLeua3Ya4EHhBisnPXgZSrfLay-6JQrUgxZ1PU7y0JlLzTfXDfWx6Zb2Mjz5S1BRajjVo_idImg_bjKSAZBO2s/s640/blogger-image--1567943947.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXGU7fWh5OnrSCcoMiU9766WDABnDRtt6V-J0SgZ6ml4YUcUjyjcaElxPLeua3Ya4EHhBisnPXgZSrfLay-6JQrUgxZ1PU7y0JlLzTfXDfWx6Zb2Mjz5S1BRajjVo_idImg_bjKSAZBO2s/s640/blogger-image--1567943947.jpg" /></a></div>emma eva maria svenberghttp://www.blogger.com/profile/01991126982030883153noreply@blogger.com1