torsdag 26 maj 2011

Oh, hello Mr. Soul, I dropped by to pick up a reason.


Idag har varit en bra dag. Bra känsla i magen.

Vi satt i skolan på förmiddagen och skrev klart allt underlag inför morgondagens seminarium, ambitiösa klubben. Sedan åkte jag, Cissi, Elly, Sanny och Oskar ut till Stadium outlet! Jag blev glaaaaad, hittade nya kortare träningsbyxor och ettnytt träningslinne. Kanonis. Sedan blev det roadtrip och daimstrut innan vi åkte hem till mig och la oss i gräset och hade 90-talsnostalgi med westlife och spice girls i högtalarna. Sen cyklade jag till gymmet och tränade skiten ur mig själv en timme, och därefter mötte jag upp biltemagänget ännu en gång och vi åkte vill bästa Jossan för kvällsmat och prat om kolonisering och världspolitik.
Nu sitter jag här, har druckit ett glas mjölk och ätit några smarriga kex. Lite kvällsmat tillsammans med charmtrollet. Eagle-eye cherry sjunger för mig i mina vita hörlurar och jag väntar på att Jessica som befinner sig på andra sidan av det stora vattnet ska infinna sig vid sin dator så vi kan skypa lite. En torsdagsdejt såhär på kvällskvisten. Fint i hjärtat.

Imorgon sätter jag mig på tåget ned mot den östgötska slätten och de bästa människorna i hela vida världen. Ska hem och träffa min familj, mina vänner och andas skogsluft. Nattbada naken och gå morgonpromenader barfota på samma asfalt jag gick när jag var fyra.

Vi ses.
Puss.




vi spiller blod för ingenting vi tror att stolthet för oss in, men vad är mod om det vill segra genom sår.


Jag vaknade imorse och tänkte unna mig själv en solstund i solariet, det brukar vara mina funderarstunder. Så jag satte mig på cykeln och trampade iväg, jag hade inga papperspengar i plånboken så jag hade tänkt att ta ut i bankomaten på hemköp vid solariet. när jag kommer fram inser jag att klockan bara är halv sju och hemköp inte öppnar förrän klockan åtta. otur. så då tänkte jag cykla tillbaka till vårt ica fem steg utanför min dörr för att ta ut pengar och sedan cykla vägen tillbaka till solariet, eftersom jag hade så mycket tid. så, jag satte på lite musikkollektivet i öronen och cyklade tillbaka igen. När jag närmar mig ica ser jag en stor skylt som talar om att de öppnar klockan åtta. skit också. jag fick cykla hem och krypa upp i soffan istället. jag fick iallafall en fin cykeltur i morgonsolen.

nu ska jag strax iväg till skolan och plugga inför seminariet imorgon, toktråkigt, men tokduktigt. min hjärna har redan tagit sommarlov. sen tänkte jag träna lite skivstång och äta kvällsmat och mysa med finaste Josefin. Hon är så bra.

Nu ska jag till tonerna av Neil Young försöka klä på mig något vettigt och starta denna dagen ordentligt! puss!






onsdag 25 maj 2011

Du vandrar hemåt i rätt kostym av märket antivåld. Din klocka tickar, du läser om att månen har blivit såld. Vad kostar utsikten i fönstret där?




Minuter blir timmar, timmar blir dagar, dagar blir veckor. Helt plötsligt har hela maj runnit iväg som sand genom mina händer. Det känns som igår jag vaknade med nakna trädgrenar utanför fönstret och små gnistrande snöflingor landade på min tunga. Ändå känns det så länge sen. Det har hänt så mycket, jag har skrattat, gråtit, dansat, grillat hundra gånger om, spöat grabbarna i kubb, ätit tokmycket godis, kommit igång med träningen igen efter ett litet uppehåll, bakat och fyllt upp hela frysen, jobbat, sovit och vuxit. Mest vuxit skulle jag tro. Jag känner mig som en rikare människa på något vis än när allt var så grått. Knappast rikare på pengar, men på allt annat. Jag har insett att jag har världens finaste vänner. Verkligen världens finaste. Jag har en alldeles tokfin pojkvän som står ut med mig varenda dag, trots att jag nog kan vara riktigt jävla svår att leva med. Jag har en alldeles fantastisk sommar framför mig, och kan knappt vänta på att få dela den med alla jag älskar mest.

Idag har jag verkligen en sakna-Hannah-dag. Lite jobbigt. Hon är ju det allra bästa bäret i busken så att säga va. Det smarrigaste körsbäret och det pirrigaste lilla smultronet.

Och så har jag och lilla charmtrollet varit tillsammans i hela fem månader idag, herregud vad tiden går fort. Jag är iallafall lyckligare än någonsin. Idag åt vi entrecote och potatisgratäng och firade med vatten från kranen. Sen blev jag bjuden på bio, vi såg baksmällan 2, skrattade så kisset nästan kom i nya trosan. Åt massa godis såklart. Men imorgon blir det hårda skivstångspasset på friskis, då får man äta hur mycket godis man vill. Så det så.




torsdag 19 maj 2011

En trött liten tjej

Nu sitter jag på jobbet med grus i ögonen och längtar hem till min varma säng. Om en timme får jag sätta mig på cykeln i regnet hem igen. Inatt har jag ätit keso- och tonfiskröra som jag komponerade alldeles själv. Himla smarrigt. Nu ska jag återgå till mina blöjbyten och katetertömningar. Nattis.

tisdag 17 maj 2011

corn on the cob and moomin.


Måndagslunch är majslunch.





Cissi, Sanna och jag hade ovvepimpskväll.





PUSS!

måndag 16 maj 2011

för att det känns bättre att andas när du är bredvid.

Jag hade så himla svårt att föreställa mig att jag skulle falla riktigt hårt för någon igen efter allt strul jag var med om tidigare. Jag byggde upp en gigantisk mur runt om det lilla brustna hjärtat och bestämde mig för att aldrig låta någon komma innanför den. Aldrig låta någon rasera, bryta sig in. Det fungerade förvånansvärt bra, folk fick komma nära, så pass nära att de stod intill muren, men längre kom ingen. Jag var hård som sten ungefär. Jag trivdes med det, kände mig maktfull på något vis. Jag hade kontroll. För det var den som jag hade förlorat, marken hade blivit ostadig och helt oväntat drogs mattan bort under fötterna på mig. Jag föll så jävla hårt. Men alltid upprätthålla masken utåt. Alltid vara glada, roliga, sociala Emma som alla tror är starkast i världen. Tror.

Jag blev liksom avdomnad på något sätt, lärde mig att leva med den där muren. På ett sätt var det någon slags tillfredsställelse och trygghet, jag visste att jag aldrig någonsin kunde bli sårad när muren fanns där. Jag var inte rädd, för jag hade ingenting att förlora eftersom jag aldrig såg till att ha någonting på riktigt. Jag glömde bort hur det kunde kännas att släppa taget, hoppa från kanten och våga.

Sen helt plötsligt hände någonting. Den 20 december, en ruggig vinterkväll, mitt hjärta var nog ungefär lika kallt som snön som låg på marken. Det är svårt att riktigt sätta lilla fingret på vad som egentligen hände i mig då, men just då var det någonting. Ett litet, litet glödande pirr väcktes. Jag kunde inte sluta titta på dig på hela kvällen, och allt eftersom timmarna gick så längtade och önskade jag mer än någonsin att jag skulle få komma en centimeter närmre dig och känna din värme. och en till. och en till. och en till. Jag fick för mig att du såg på mig med längtande ögon du också, men jag försökte slå bort tanken. Du var utanför min karta över rätt och fel. Det var bara fel. Men ändå, jag kunde inte sluta önska lite smått.

Redan den kvällen, hade du börjat hacka dig in i min mur. Jag kände hur fasaden började krackelera och smågrus studsade i marken. Det är nästan ännu svårare att försöka sätta fingret på vad som egentligen hände i min kropp när vi väl låg där, alldeles tätt intill, jag med dina andetag i mitt hår. När jag försöker tänka tillbaka på det suger det till i maggropen och ett leende dansar över mina läppar, okontrollerbart. Att något som var så fel, kunde kännas så jävla rätt.

Idag har jag ingen mur. Eller, kanske en liten, liten låg mur. Som man med möda kan kliva över om man har långa ben, precis som du har. Dina fina ben. Du har slagit mig med häpnad, tagit dig in fast jag hade hängt på alla lås jag någonsin ägt på porten.

Jag är så jävla rädd, vettskrämd. Som ett vilset rådjurskid med pickande hjärta. Innan hade jag ingenting att förlora, nu har jag allt. Mitt hjärta ligger i dina händer. Jag hoppas och önskar att jag en dag, inte ens kan se ett spår av den där muren. Att där istället finns en välupptrampad stig, med avtryck efter dina fötter som vandrat obehindrat in. Vi är inte där än, men vi kan komma dit. Om vi vill. Vi kan klara vad som helst tillsammans, bara vi har viljan.

Jag kan inte lova dig att jag alltid kommer att vandra vid din sida, men jag kan lova dig att jag ska göra allt jag kan för att vi ska vara vi. För att vi ska älska som vi gör idag. Du är det vackraste, finaste, bästa jag vet. Du har fått hela min värld att ramla lite på sned, som en tavla som hänger lite snett. Jag tycker det är vackrare så.


söndag 15 maj 2011

sunday morning

Idag har Hjalmar och jag varit på utflykt! Vi satte oss på cyklarna och trampade iväg till Erikslund. Vi tittade på fiskar, önskade att vi hade fått kela med små, håriga marsvin, åt lite matsäcksfika, köpte nya cykelkorgar, lekte familjeliv och handlade med världens största kundvagn på maxi och sen snipp snapp snut så cyklade vi hem igen. Slut!

Hemma bakade jag lite brö, perfekta terapin en söndagskväll för lilla huvudet.
Imorgon ska jag och min kära väninna piffa upp våra overaller, hon hade nämligen fixat en massa färger och guvetallt idag så vi kommer bli snyggaste vipsarna i västerås.

HEJ!




Dunkande hjärtan klockan kvart över fem, imma på rutorna men ingen går hem. Flackande blickar upp och ner och igen.

Femtio år svindlades framåt i tiden. Jag kommer ha silvergrått hår, säkert lika rufsigt och flygigt som nu. Det lever sitt eget lilla liv, så är det bara. Jag ska ha blommiga klänningar hela dagarna, ta mig ett glas rosé till frukost en solig junimorgon bara för att jag kan och baka bröd tills hela frysen svämmar över. Min man ska hålla mig hårt i handen så fort vi går någonstans och så fort ingen ser ska jag pussa varenda millimeter av hans skrynkliga men ack så vackra kropp. Jag ska ha världens största trädgård, där jag spenderar dagarna med jordiga händer och solen i ryggen. Rabarber, morötter, citronmeliss, solrosor. Sen ska jag ta en liten paus emellanåt i hammocken i skuggan, lägga fötterna på bordet och skriva på min bok.

Jag ska köpa mig ett hus på andra sidan jorden där solen alltid skiner. Dit ska vi åka, min man och jag, när dagarna känns alldeles för korta och mörkret alldeles för stort. Vi dricker sangria och äter grillade räkor och sedan dansar vi. Tätt intill, med rynkiga tår virvlandes i sanden, tills solen går upp igen. Vi sover tills vi vaknar av solstrålar som dansar över våra ansikten, spelar backgammon nakna på balkongen och åker motorcykel med det silvergrå håret flygandes i vinden.

Det finns ingen stress, vi har all tid i världen. Vi vänder på dygnen som vi vill. Ordet uttråkad har raderats ur mitt lexikon.
Så ska mitt liv som pensionär se ut.


lördag 14 maj 2011

You might blame it on me, but you insisted that we fall. head over heels, you and me.

Min lilla majhelg har varit svindlande fantastisk! Igår var Hannah och Nikko här, jag tog på mig nya jordgubbsröda klänningen och kletade på läppstiftet på de små pussugna läpparna. Vi fixade hemmagrillade hamburgare som jag var grillmästare över, det var så gott så magen blev alldeles tokfull. som om det bodde små hamburgerbebisar där inne. sen blev vi fnittriga på vin och försommarluft. Vi vinglade ned på stadens gator och mötte upp hjärtevänner, tog en blaskig öl och skrattade tills jag fick hicka. sen vinglade vi hemåt i natten igen, och jag fick somna med mitt ansikte liggandes på det vackraste nyckelbenet i hela världen och med de lenaste fingrarna jag någonsin stött på inflätade i mina. lyckorus.






Idag vaknade jag och spydde. Galla och mjölk blandades med det vita porslinet i toalettstolen. Underbar start på dagen. Efter många timmars vila och några miljoner godisbitar senare tog vi ändå tag i vårt liv. Jag, Hannah och Hjalmar tog med det blommiga lakanet under armen, mina nybakade banan- och kardemummamuffins i en liten påse och kortleken i fickan och gick på pizzapicknick. sen satt vi i solnedgången och pratade om feminism, pungbråck och filosofi.








det var längesen jag kände mig så hög på livet som just nu.

torsdag 12 maj 2011

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med

Vaknade av världens åsk- och regnoväder halv sex imorse, var inte världslätt att somna om. Men var ganska så tvungen att anstränga mig lite extra eftersom jag ska jobba hele natta. Så till slut så sov jag som ett litet barn.

Det är så svårt att vara människa ibland, att vara världens lyckligaste och skutta runt på små rosa moln samtidigt som man är arg, ledsen och så himmelens besviken så man bara vill sätta sig på en grusig trottoar med ansiktet i händerna och gråta. Det är så svårt att föra vissa saker på tal, orden stockar sig i halsen och fram kommer istället ord som handlar om den fula mannen på andra sidan gatan med hatten på sne. Jag vill vara modig och stark. Idag har jag bestämt mig för det, att jag ska vara det. Stark, modig och alldeles fantastisk. För jag kan om jag vill.

Idag var jag förresten perfekta flickvännen som bakade bullar till Hjalmar när han kom hem och sov efter praktiken. Väckte pojken med en puss och sedan fanns det nybakta bullar. Ibland vill jag vara ihop med mig själv alltså.

Nu ska jag titta på ett litet avsnitt av desperate housewives innan det är dags att sätta sig på cykeln och trampa iväg till lilla nattjobbet.

puss!


onsdag 11 maj 2011

I'm drifting through the morning breeze

De senaste dagarna har varit alldeles för fina. Vi har legat med bara ben på gräsmattor, spelat kubb hundra gånger om, druckit rosévin, skrikit oss galna på Alias och bara varit. I helgen var vi i Fiskeboda ett gäng på fadderutbildning inför höstens nollning, det var jätteroligt! Jag tror verkligen att nollningen kommer bli helt awesome. Cissi och jag fixade våra ovvar igår också, så nu ska de bara pimpas :)

Hjalmar och jag har haft någon form av köpstopp nu också, försökt utmana oss själva att inte handla någon mat. Så idag tänkte jag överraska honom lite, för han har haft sin första dag på praktiken, så jag har köpt hem lyxmiddag, sushi blir det. Hoppas han blir glad. Sen när jag inte trodde att dagen kunde bli bättre, så ringde lille papsen och berättade att min aktieutdelning hade kommit! LYCKA! så då köpte jag en påse godis också. för att fira liksom. Nu kommer Hjalmar snart hem, sen ska vi titta på Harry Potter hela kvälla, åh så mysigt!

pussen!







torsdag 5 maj 2011

oh, darling i miss you please come over here and make me whole again?



Livet är inte lika färgglatt utan dig vid min sida. Idag vill jag bara äta ugnsfalukorv med dig och ligga i sängen hela dagen.

onsdag 4 maj 2011

I'll make you a star in my universe

Älskar när man sätter sig på cykeln tidigt en majmorgon och möts av snövindar, vad hände där liksom?
Burr..

Idag har jag tagit blodtryck och puls och vägt mina små tantiluringar, det gick jättebra! det är roligt när man märker hur man själv utvecklas, och att man får uppskattning för det jobb man gör. då blir man så himla motiverad och växer 30 centimeter upp mot taket ur ecco-sandalerna.

Nu ska jag återgå till min hemtenta och det kära återseendet med Eriksson, Watson och Leininger. Sen ska jag baka lite bananmuffins, för det kliar i bakfingrarna. Och så får jag och Hannah finbesök, Maggie kommer idag! så vi ska dricka lite vejn, kanske festa på en och annan liten muffins och prata strunt. fint.



Här kommer en onsdagspuss!

tisdag 3 maj 2011

jag vet hur du ser ut i inga kläder

Idag har jag varit på praktiken hela eftermiddagen, matat vithåriga damer med mannagrynspudding, torkat skrynkliga rumpor och tittat på simpsons i en nött skinnsoffa. då är det redigt gött att få komma hem och göra sig en fin liten fruktsallad och skriva på en hemtenta (eller, eeeeh, blogga?).

Om två dagar är mina fem veckor på mitt demensboende slut, var tog alla de dagarna vägen? jag vill inte att de ska vara slut! jag älskar alla mina små tanter och min gubbe. lille gubben som har friat till mig fler gånger än jag kan räkna på mina två händer. jag har haft så rysligt kul, jaa, kul är verkligen rätt ord. gud vad jag skrattat och känt små glädjeämnen i livet.

Kul förresten när man ringer upp sin mor och ber henne ringa upp och hon säger "jaa, det gör jag nu". och så gör hon inte det. och så gråter man.

och du försöker hålla masken, så du kan sväva över marken

Jag blir lycklig av...


* att dansa tätt, tätt intill så att nästippen snuddar vid din mjuka halsgrop på ölvingliga ben och lyckoklump i hjärtat.

* att ha en bästa vän där det bara krävs en enda blick för att vi ska förstå varandra och rabbla samma ord i munnen på varandra för att sedan brista ut i skratt. om och om igen.

* att se ljust gröna blad spricka fram ur mörkbruna grenar efter en alldeles för lång vinter.

* att cykla på tok för fort, över övergångsställen och ned för sluttande backar, och känna vinden dansa i håret och hur våren bara är överallt omkring mig.

* att planera sommar och nya äventyr med Anna och allt som hör det till.

* att lyssna på Veronica Maggios nya skiva, ligga kvar i sängen hela dagen och mest göra ingenting. Kanske tassa upp för att äta lite gröt, och sedan krypa tillbaka.

* att dansa ut på stadens gator med vinglaset i ena handen och tokfina vänner i den andra. Dansa, skratta och leva. Tillsammans.

* att komma hem med cementtunga fötter efter en jobbig dag och mötas av två chokladbruna ögon och den varmaste, tryggaste famnen i hela världen redan i hallen.

* att fylla lungorna med vårlätt luft och skratta ut den igen i ett svindlande vårskrik.