stripigt har som envisas med att alltid hanga ned i ogonen, jag far gang pa gang vifta bort det med fumliga fingrar. jag har ingenting emot att strosa runt sjalv, det kanns ganska sa bra anda. jag bestaller min hamburgare och satter mig ned vid ett bord i hornet, med en soffa dessutom, lite skont tankte jag. det verkar som att de allra flesta som sitter har ar lika bakfyllehungriga som jag, nar jag ser mig omkring sa ar de flesta runt tjugosnaret med rodsprangda ogon och hangiga huvuden. st.patricks day ar nog den storsta alkoholhogtiden jag nagonsin varit med om i mitt tjugoariga liv, och jag tycks inte vara ensam om att tycka det.
jag bryr mig inte om sarskilt mycket, och ser inte sarskilt mycket heller tror jag inte. inte mer an min mat. men utat sett kanske jag sag valdigt ensam ut, for plotsligt sa satter sig en man vid mitt bord, drar ut en stol och fragar om han far satta sig vid mitt bord. sjalvklart sager jag och ler. jag sag honom nar jag kom in, da satt han vid ett annat bord, i ett annat horn, ocksa han sjalv.
jag undrar vad han tankte, nar han lamnade sitt bord i sitt horn, for att satta sig vid mitt bord i mitt horn? vi smapratar lite, det visar sig att han ar fran osterrike. jag alskar osterrike. och jag blir sa himla glad. han satte sig inte vid mitt bord for att han tyckte jag var snygg, for han ville ragga eller for att han ville ha nagot. bara for att jag sag ensam ut. han var ju ocksa sjalv, och tillsammans ar man ju mindre ensam, eller hur?
innan han gick sa ville han bjuda mig pa en glass, men jag tackade och avbojde. en bakfull laktosmage och glass ar ingen bra kombination. men han var fin. han tog sin roda ryggsack och tackade for samtalet och vandrade ut ur restaurangen, med sitt graa har och rynkiga hander.
det hander alldeles for sallan, sana fina sma stunder. och i Sverige skulle det inte ens handa, inte en endaste gang. det ar sorgligt, och det ar nagot jag kommer att sakna nar jag kommer hem igen. for alla ar sa uppe i sig sjalva hemma, i sin egen varld. man tar sig inte tid att bry sig om manniskor man inte kanner. sa detta ska jag leva pa, lange.
