get mama a house

IMORGONNATT DRAR VIIIII!!!

jag är heeeeeelt slut. måste sova snart, krypa under täcket och krama mina fina systrar till mos. Och gråta en skvätt, för jag kommer sakna dem så nedrans mycket.

Har sagt alldeles för många hejdån än vad en liten själ klarar av på några dagar. Måste vila mig nu. Fick ett gulligt sms alldeles precis nu också, så nu ligger jag här och ler. Och oj vad livet är fint ändå.

Så alltså, sista natten i trehörna på väldigt länge, buhu.

you smell like cloudberries and icecream, mmmmm

två. two. deux. kaksi. iki. due. twee. zwei. dau. दो. צוויי. dalawa. dua. dous. kaks. две. dy. tveir.
2.

så många dagar är det tills jag och anna åker. pirripirrripirr i magen! nu är nästan allt fixat och klart inför resan, inhandlade det sista idag faktiskt. hann också med en lunch med jonathan, en fika med sandy och en idolkväll med emil. effektivt må jag säga!

french homies are the best

Jag älskar att Johann är så fin. Och jag älskar att jag har massa att se fram emot när jag kommer hem ifrån mitt livs resa. Och jag älskar att några små ord kan göra så mycket. Och jag älskar mina franska vänner. Ibland känns det som att gå på mjuka moln, med nakna fötter och vickande tår. Åh så fint.

23:50 Johann
Hey sweetie !
Are u there ?

23:53 Emma
heeeello gorgeous!
yep:)
how are yoou?

23:54 Johann
im fine !
agnes is coming on thursday !
im so glad
but i wish you would be here too

23:57 Johann
i need to see u, do u guess !!! Agnes, you and me ! that would be so great

23:57 Emma
aaaw, that would be the best!

23:57 Johann
so we're waiting for u ! love u

lite smått

Nu börjar jag få lite resfeber tror jag. Idag insåg jag att om en och en halv vecka så åker jag ju! Jag hade nog inte fattat det förrän nu. Jag insåg att det var min allara sista dag på jobbet, kanske allra sista dag någonsin på mcdonalds. Då vart det liksom lite väl nära på nåt sätt tror jag. Sen ringde jag Anna på vägen hem från jobbet, och då vart det verkligen nära! Tjillevippen alltså. Nu längtar jag som bara den! Och allra mest till lördag tror jag, för det kommer bli så sjukt roligt. Vi ska fixa med det mesta inför festen på tisdag. Handla, fixa, och planera. Jippiiii.

Och förlåt, alla små fina grodvarelser. Idag råkade jag och Egon ta livet av tre stycken små fina grodor på vägen hem. Och vi såg femton om inte fler. Och några rävar och katter också. Det är rena rama djungeln här ute på landet alltså.

Nu är det dags för lite Lejonkungen tror jag allt. För imorgon får jag sova hur lääääääänge jag vill! Sen blir det lite stan med Maja och bio med härliga brudar på kvällen. Sen ska fröken fräken sova hos mig också, då ska jag krama henne till kräm. Underbart liv.

Puss och kram jag vill ha en hund som är tam. Eller en groda kanske.

Filifjonk.

fiffilura

DAMN! I miss you! Jag vill bara spela backpackers, skratta, dricka te, prata om helt onödiga saker i timtal och bara vara. Gaaaaaaaaabriel min vän ♥

och dina andetag vill jag andas

kärlek är så fantastiskt fint att man inte vet var man ska ta vägen. in i sig själv och ut genom någon annan. runt och om igen. bergochdalbana. och som fint sockervadd som fastnat på en svagt rosa läpp.

H som i Håkan

Idag när jag åkte hem från jobbet, satt jag och funderade en massa. Jag kom fram till att min största rädsla är att aldrig hitta någon att dela livet med, någon som älskar hela mig, bara mig. Hur jag än är. Någon att klämma ut finfina barn tillsammans med. Det är min största rädsla i hela vida världen. Att vara ensam.

Och mitt i mina depptankar, kom precis vad jag behövde. Mobilen plingade.

"Känn ingen sorg. Puss babe."

Världens finaste Sandra, skrev precis rätt ord precis i rätt stund. Och just då insåg jag också vad som hände; Sandra är i Göteborg, på Liseberg, på HÅKAAAN! Och Känn ingen sorg för mig Göteborg skrålade ur Håkans vackra strupe. Och självklart hade Sandra ringt, jag satt och log när jag lyssnade av mitt mobilsvar fem gånger på raken. Jag blev så himlans lycklig. Av finfina Sandra som bara är alldeles för fin för mig. En sån vän borde alla ha att skratta med! Och av finfina Håkan, den finaste pojken som kommit ur universums skapelse.

Jag kommer somna med ett leende på läpparna och Håkans ord i mitt öra.

skärvor

det tar bara några sekunder. längre tid än så behövs egentligen inte, för att krossa ett hjärta. tusentals små skärvor, som nästan blir omöjliga att limma ihop igen. bubblande kärlek gör en så rysligt dum, man ger bort det dyrbaraste man har, öppnar upp bröstet och blottar hela sig själv. fumlar över det lilla glashjärtat från sin egen kupade hand till någon annans, man har liksom inte kontrollen över det själv längre. det är den finaste gesten någonsin, men också den farligaste. för ibland, eller allra oftast, får man inte tillbaka det helt igen. och när jag ser hur någon som ligger mig alldeles, alldeles nära hjärtat får en näve glassplitter kastat efter sig där hon sitter på trottoaren, gör det så ont i mig. jag vill bara plocka upp varenda liten glasskärva, limma ihop alla så fint jag bara kan och kasta sten efterm pojken som trampade på det. men det fungerar ju inte så. det är inte jag som kan limma ihop hennes hjärta, det måste hon göra själv. men jag kan hjälpa till med att klämma ut lim ur tuben, och det gör jag. jag lyssnar, kramar om, pussar på och lyssnar lite igen.

jag har fortfarande inte hittat alla mina skärvor att limma ihop än, sedan en pojke trampade på mitt glashjärta. det fattas en pyttepytteliten skärva, som jag verkligen måste hitta. för just nu håller inte hjärtat ihop riktigt så hårt så att det gör att fumla över till någon annans hand. det håller liksom inte för att ges bort ännu. jag vågar liksom inte lita på att någon kommer att ta hand om det, vårda det åt mig. jag är så rädd att få det krasat i bitar igen, och jag orkar inte laga mer. jag har fortfarande klister på fingrarna kvar. ibland har jag trott att det varit helt, jag har inte sett skavankerna, och då försiktigt lämnat över det till en pojke med kittlande leende och varma händer. men hans varma händer var inga bra händer. det blev kras igen. igen. och igen. så nu förvarar jag det helst själv. men när han den där pojken med den lena ryggen och kolsyreskrattet snubblar fram framför mina fötter, ska jag ge honom det bums. för han finns ju där ute, han bara väntar efter mina fötter att snubbla över. och innan han hittar dem, ska jag pussa och krama min finaste Bea, och hjälpa henne klistra lite till.

livin' the life

"The most exciting, challenging and significant relationship of all is the one you have with yourself. And if you find someone to love the you that you love, well, that's just fabulous."

...och jag kan inte annat än att titta på alla "Sex and the city"-avsnitt om, och om igen.

Lisbet Salander

I lördagskväll låg jag och tittade på "Män som hatar kvinnor" i soffan och halvsov. Jag tänkte tanken på huruvida skådespelarna är i verkliga livet; vad gör Noomi när hon inte är Lisbet? Har hon några likadana åsikter? Är de ens lika på något sätt? Men tankarna dammades av ungefär i samma stund som jag slumrade till för natten. När jag sedan igår eftermiddag vandrade förbi humlegården, på väg till min farbror för att hämta bilen, så möter jag en liten familj som jag känner väldigt väl. Eller, egentligen känner jag dem inte alls. Har inte ens sett dem förut. Men det känns som att man känner dem, för att man har sett deras ansikten så ofta, man liksom är på väg att säga hej innan tungan krullar sig och man inser att, neej, jag känner inte de här människorna; de är kändisar, det är därför jag känner igen dem så väl! Så skrattandes går Nooomi, Ola och Lev Rapace emot mig där i eftermiddagssolen. Så sjukt snygga hela högen. Och jag dog lite.

chai

helgen i bilder:

jag har ingen ork att skriva mer just nu. men jonathan är en fin vän. och jag gillar erikshjälpen i vimmerby, och roadtrips med agnes. godnatt.

you are the best thing

denna morgon har jag...


skrivit brev till gabriel - check

packat till stocokholm - inte check

ätit nakenfrukost i sängen - check

kopplat in högtalare - check

duschat - inte check

tankat - inte check

tagit mina piller - check

hittat jeansen jag ska ha på mig idag - inte check

sminkat mig - inte check


slutsats: måste ta tag i denna förmiddag NU! åker om mindre än två timmar, hurry hurry rice n curry

lyckopiller!

<3

p.s. IGÅÅR var det endast en månad tills Anna och jag drar, jihoo! bra lyckorus och kolsyrebubbel i magen. me like big time. d.s

Throw me in a hurricane, tell the whole world I've gone insane

Regndroppar i håret. Fingertoppar dansandes över elektrisk hud. Jag blir alldeles förfärligt vimmelkantig. Mina ådror sjunger. Vill ligga nära, alldeles nära. Krypa under din hud, låta våra hjärtat slå samma slag. Dunk-dunk, dunk-dunk. Att få ligga med huvudet i ett solbränt knä, snegla upp på en skäggig haka. Dina käkben. Jag måste hålla andan. Och jag dog lite när du tittade på mig.

Vinden. Virvlande kvistar och piskande regn. Det blev en storm. Nakna fötter mot fuktig asfalt. Svidande rispor över ena kinden. Hej hej, här står jag. Mitt i ett virrvarr av missförstånd och samförstånd. Ord som sårar, skär och sticks. Karvar sig in, genom huden, genom vävnad. In så långt det går. Med rostig sax och trubbiga knivar, det ska kännas. Bilda ärr. Och alltid ensam. Alltidalldtidalltid. Ensam plåstra om. Som ett ensligt träd på kullen. Önskar en planta intill.

Alldeles precis nyss tappade jag tålamodet och en lite för stor bit av allt. Så imorgon drar jag till Stockholm, lämnar stan ett tag och hoppas allt är annorlunda när jag kommer tillbaka. Eller åtminstone lite.

du säger ingenting det säger allt

och jag drömmer så konstigt igen
Anna håll mig hårt
För jag skakar av all denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt

Var i skolan idag, kändes alldeles jättekonstigt. Det var pyttesmå människor som gick i våra korridorer, satt vid våra bord i caféet, hängde i vår hangar och öppnade våra skåp. Kan det bli mer fel? Och än mer konstigt att se Ells, Bruno och Linn där bkand alla pygméer. Allt var precis som vanligt, men ändå helt annorlunda på samma gång. Det går inte riktigt att ta på, men det kom liksom upp för mig att vi kommer aldrig någonsin mer sitta i macsalen till klockan tio på kvällen, bråka och skrika på varandra, skratta tills vi gråter och dansa på stolarna. Aldrig mer bli irriterade över Jonas klanterier, aldrig mer sminka Calle inför julshower eller göra filmer om skolmaten. Jag saknar er, mitt älskade sp3b. Och för varje dag som nu går, så är det så mycket som plötsligt kläs i ljus och jag inser att allt, precis allting, är förgängligt. Allt som varit, kommer nå sitt slut och endast vara ett kapitel i boken om mitt liv. Det gör så rysligt ont i magen, jag går liksom sönder några bitar. Jag vill så gärna hålla kvar vid allt som var tryggt och bra, men för varje dag som går så bläddrar sidorna förbi, och det bildas hela tiden nya kapitel som jag bara kan återuppleva genom att läsa dem om och om igen. Jag kommer aldrig mer att vara där, och skriva ned de skeva bokstäverna. Jag gillar inte det, inte just idag, inte just nu. Jag vill bara lägga mig med huvudet i pappas varma knä med hans trygga hand över mitt hår. Och sedan där frysa tiden ett slag, känna lite trygghet. Lite värme, lite kärlek. Någonting som varar förevigt, någon som inte lämnar.

Hur får så här många tankar plats i ett så litet huvud som mitt? Jag vill bara borra ett pyttelitet hål bakom mitt ena öra och försiktigt tömma över alla tankar i en liten, liten glasflaska. Och sedan skruva igen flaskan, och ställa den på en bokhylla bland gamla böcker. Sedan när jag är gammal och vis, kan jag hälla upp alla tankar i en liten kopp och smaka på dem, känna in dem, göra något av dem. För då klarar jag av att hantera dem, göra något bra av dem. Just nu, är de bara något alldeles jättegrått och tungt. Jag orkar inte riktigt bära det, vill lätta på trycket.

Får jag låna din halsgrop ett slag? Borra in min näsa där och bara vara för ett slag, andas med dig? Tillsammans är man mindre ensam har jag hört.

BU!

jag är väldigt glad i magen idag. solen lyser, jag hade en bra kväll igår, jag får ligga i min säng hur länge jag vill och lyssna på vilken musik jag vill, men framförallt, det är endast en månad tills anna och jag åker! jihuu, det känns så sjukt bra. och på fredag åker jag till stockholm, ska gå på gröna lund och go insane. perfect! tjalalaa.