Bland krulliga lamm och gotländsk färskpotatis

Här kommer en liten update. Tunisien med charmtrollet var fantastiskt! Så himla skönt att bara komma bort för ett slag, pussas hela dagarna och bara vara. Med varandra. Efter det var det bara att åka hem och packa om väskan för att bege mig till gotland med tjejerna. Nu har helt plötsligt en vecka här också gått. Tiden springer. Vi har turistat runt och sett massa saker man måste se här. Och eftersom Lina jobbar som guide i Lummelundagrottan så fick vi en VIP-guidning idag! Nice!

Nu ligger vi på en filt i skuggan, mätta i magen efter mellanmål och vintunga i huvudet efter gårdagen. Vi skakade våra små rumpor på gutekällaren och bagar-olle sjöng för oss. Ikväll är sista kvällen i Lummelunda och vi ska grilla i solnedgången. Imorgon får jag äntligen komma hem till min Hjalmar. Som jag längtat. Blir att packa om väskan ännu en gång, för på tisdag väntar roadtrip till Borlänge för en vecka fylld av fred och kärlek.

puss.

inneboende stress och ett försök att andas

Har sovit riktigt uruselt inatt. När klockan ringde kändes det som att hela kroppen var en stor tung geléklump som behövde tre års sömn. Det var så varmt, jag och charmtrollet svettades som två små korvar i en stekpanna hela natten.

Känner mig extremt stressad idag, har så mycket som måste göras. Måste städa, diska, tvätta, fixa allt inför de tre kommande studenterna, hemresan, Tunisienresan, tåg till stockholm, tåg till avesta, PENGAR, och framför allt plugga till den där jävla tentan! och såklart vill jag ju hinna krama alla nu de sista dagarna innan vi skiljs åt för ett slag. Men mest av allt, vill jag bara ha en Emma-dag. Umgås med mig själv litegranna, men hur ska den ekvationen gå ihop?

Ne, nu får jag ta tag i diskberget. En sak i taget, Emma. Ett, två, tre och andas.

Puss.

Du gamla fria nord

Idag hade jag bestämt mig för att fira nationaldagen. Jag har nog aldrig gjort det på riktigt tror jag. Jag ville också kunna hylla mitt land och glädjen och den stora stoltheten över att vara svensk, utan att ses som rasist. För det är nog det sista jag är i hela världen, jag trivs bara väldigt bra här hemma med gröna skogar att springa i och mormors köttbullar på julafton. Jag vill precis som våra grannar i väst kunna stoltsera med mitt ursprung. Så idag så har vi firat. Jag och mina fina vänner. Helhjärtat.

Vi inledde den svenska sommardagen med att äta jordgubbar och gräddglass på en filt i solen. Nästa firande blev sillunch med färskpotatis, ägg, gräddfil, sockerärtor, gräslök och knäckebröd samtidigt som vi lyssnade på nationalsången på youtube och fnissade. Det var nästan bara nubben som fattades där. Som ett fint litet avslut så blev det en hederlig svensk grillkväll med lokalproducerad korv och majs, och grillad banan med choklad såklart. Kubbturnering var ett självklart inslag, så vi höll ut fram tills dess att myggorna åt upp våra nakna fötter och vi bestämde oss för att gå in.

Jag är himla nöjd med min dag, jag har fått fira, också faktiskt vara stolt. Jag har alltid sagt att jag aldrig vill att mina barn ska växa upp i Sverige, att jag inte vill bo här i mitt framtida liv, att jag velat ha något mer. Att jag inte skulle bli nöjd. När jag och Anna åkte ut på vår jordenruntresa var jag bombsäker på att jag inte skulle sakna det svenska ett dugg, jag ville mest bort ifrån inskränktheten och allt som var så supersvenskt så jag ville spy på det. Men ju mer jag fick se av världen, desto större insikt fick jag i hur fruktansvärt bra jag haft det hela mitt liv. Hur fantastiskt Sverige är på så många sätt. Jag saknade det mer än någonsin. Jag saknade hur det luktar i luften en tidig junimorgon på bryggan, hur värmen sprider sig i kroppen trots att snön ligger tät på gatorna när ljusstakar och stjärnor lyser upp de mörka fönstrena i decembernatten, hur man får använda sig av ordet lagom, hur jag kan betala skatt och få vårdas på sjukhus under samma villkor som alla andra, hur jag som ung kvinna har rätt att säga vad jag tycker och klä mig som jag vill utan att få stå till svars för det. Alla borde få växa upp under sådana förhållanden som vi. Självklart finns det alltid saker som kan förbättras, men vi har kommit så långt på vägen. Jag behöver inte sova under en presenning eller ligga och dö utanför sjukhuset för att jag inte har råd att betala löjligt stora summor för att få vård. Jag behöver inte jobba från det att jag lärt mig prata eller gömma mig i stora tygskynken. Jag har rätt att vara jag.

Det är några anledningar till att jag faktiskt älskar mitt Sverige, och jag tror det är svårt att riktigt uppskatta det man har förrän man har något annat att relatera till. Gräset tros alltid vara grönare på andra sidan, men man kan bli slagen med häpnad och se sitt egna gröna gräs med andra ögon ibland. Jag tror det är bra för lilla näthinnan.

Om bara några ynka dagar, fem för att vara exakt, så flyger jag och charmtrollet till Tunisien för en vecka av sol, bad och massa pussar. Jag längtar. Nu ska jag bara fixa torsdagstentan först, sen börjar tre helt underbara veckor. Åh.

Don't you know that I'll be around to guide you, through your weakest moments to leave them behind you.

Nu var det toklängesen fingrarna fick leka lite över tangentbordet som de ville. Jag har så lite tid och så mycket som ska göras. Jag pluggar, umgås med mina nära och kära, äter, tränar, sover och så börjar hela faderullan om igen.

Jag var iallafall hemma i smålandet för inte så länge sen och såg min finaste lillasyster gå på röda mattan i havsblå klänning och glittrande ögon. Hon var finast av alla tyckte jag. Jag umgicks med mina rara vänner och charmtrollet och hade det allmänt bra.

Nu i helgen så var Hjalmars stockholmsvän Alex i Västerås hela helgen. Det var himla mysigt. Vi grillade, spelade TP, jag utklassade pojkarna i kubb, vi skrattade ikapp och rullade köttbullar, vi gick ut och drack stans största glas med rosévin och immiga ölglas på stan. Ja, och massa mer ändå.

Snart snart snart är skolan äntligen över för ett tag! Jag längtar så jag spricker.

puss.