I'll sing you a song cause it will make me feel better

Jag är en helt vanlig tjej, i en helt vanlig svensk stad. Vem som helst, en bricka i ett spel, något större. Trots all min vanlighet känner jag mig ovanlig. På insidan. Jag tänker mer än någon annan jag någonsin mött och skriver små lappar med tänkvärda ord och meningar som sedan knycklas ned i jackfickor och väskor. Jag har en liten skrivbok där jag skriver ned idéer jag får innan jag somnar som jag absolut absolut inte vill glömma bort. Folk tycker jag är överkänslig som person, men jag tycker bara att det är alla andra som är underkänsliga. Jag älskar alldeles för mycket och är alltid så dramatisk. Och nu sitter jag här i en tunnelbanevagn som luktar rök och fuktiga vantar och skriver ett blogginlägg. Men vem vill vara vanlig egentligen?