Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med

Vaknade av världens åsk- och regnoväder halv sex imorse, var inte världslätt att somna om. Men var ganska så tvungen att anstränga mig lite extra eftersom jag ska jobba hele natta. Så till slut så sov jag som ett litet barn.

Det är så svårt att vara människa ibland, att vara världens lyckligaste och skutta runt på små rosa moln samtidigt som man är arg, ledsen och så himmelens besviken så man bara vill sätta sig på en grusig trottoar med ansiktet i händerna och gråta. Det är så svårt att föra vissa saker på tal, orden stockar sig i halsen och fram kommer istället ord som handlar om den fula mannen på andra sidan gatan med hatten på sne. Jag vill vara modig och stark. Idag har jag bestämt mig för det, att jag ska vara det. Stark, modig och alldeles fantastisk. För jag kan om jag vill.

Idag var jag förresten perfekta flickvännen som bakade bullar till Hjalmar när han kom hem och sov efter praktiken. Väckte pojken med en puss och sedan fanns det nybakta bullar. Ibland vill jag vara ihop med mig själv alltså.

Nu ska jag titta på ett litet avsnitt av desperate housewives innan det är dags att sätta sig på cykeln och trampa iväg till lilla nattjobbet.

puss!