Femtio år svindlades framåt i tiden. Jag kommer ha silvergrått hår, säkert lika rufsigt och flygigt som nu. Det lever sitt eget lilla liv, så är det bara. Jag ska ha blommiga klänningar hela dagarna, ta mig ett glas rosé till frukost en solig junimorgon bara för att jag kan och baka bröd tills hela frysen svämmar över. Min man ska hålla mig hårt i handen så fort vi går någonstans och så fort ingen ser ska jag pussa varenda millimeter av hans skrynkliga men ack så vackra kropp. Jag ska ha världens största trädgård, där jag spenderar dagarna med jordiga händer och solen i ryggen. Rabarber, morötter, citronmeliss, solrosor. Sen ska jag ta en liten paus emellanåt i hammocken i skuggan, lägga fötterna på bordet och skriva på min bok.
Jag ska köpa mig ett hus på andra sidan jorden där solen alltid skiner. Dit ska vi åka, min man och jag, när dagarna känns alldeles för korta och mörkret alldeles för stort. Vi dricker sangria och äter grillade räkor och sedan dansar vi. Tätt intill, med rynkiga tår virvlandes i sanden, tills solen går upp igen. Vi sover tills vi vaknar av solstrålar som dansar över våra ansikten, spelar backgammon nakna på balkongen och åker motorcykel med det silvergrå håret flygandes i vinden.
Det finns ingen stress, vi har all tid i världen. Vi vänder på dygnen som vi vill. Ordet uttråkad har raderats ur mitt lexikon.
Så ska mitt liv som pensionär se ut.
Och så ska du och jag äta Sushi och dricka vitt vin ibland och lyssna på Håkan Hellström, som alltid.
SvaraRadera