Jag hittade ett fotografi igår. En liten flicka, skrattandes, så glad och uppspelt att hon viker sig dubbel i den bruna manchestersoffan. Hon tittar rakt in i kameran. Fotografiet är ganska slitet nu, kanterna är lite nötta och det har nog blivit vikt ett antal gånger. På baksidan av fotografiet, står det med blyerts nedkluttrat ett antal rader. Rader som lovar att älska föralltid, lovar vänskap för all framtid. Jag fick fotografiet på min sextonårsdag, för tre år sedan.
Jag hittade ett fotografi igår, det låg gömt bland damm och glömda drömmar under mitt piano. Att det kunde glömmas så lätt, är det lika lätt att få tillbaka då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar