gammal och grå

Jag längtar lite till jag blir gammal. Inte fyrtioårig trebarnsmamma med mysbrallor i soffan och för mycket smink, utan gammal tant. Vitt hår, ett ansikte fyllt av skrattiga rynkor och tänder gulnade av allt för mycket tedrickande. Jag vill baka små spröda kakor och lägga i fina, små blommiga burkar som jag sedan bjuder mina barnbarn på när de kommer på besök i mitt stora vita hus. De dricker hemgjord jordgubbssaft, som jag gjort alldeles själv, i höga glas med isbitar som klirrar. Vi sitter tillsammans på min inglasade altan, det luktar trä och sommarfötter. Vi spelar yatzy och pratar om kliande myggbett och moln.

Mitt hus ska vara gammalt och knarrigt, och vitt med stora fönster och en hamock i trädgården. På kvällarna ska jag sitta med min fina fina man och dricka te ända in på nätterna och fnittra i ett stort nattlinne. Jag ska skriva små lappar med söta ord, och gömma på olika ställen i vårt knarriga hus, så att min man kan hitta dem. En ska jag försiktigt stoppa ner i tandborstmuggen tillsammans med våra blåa tandborstar, en annan ska jag vika till en fin liten blomma på hans nattygsbord.

Jag ska sitta och låta vinden kittla mitt krusiga vita hår, och andas in livet. En dag, vilken som helst, ska vi åka iväg, min man och jag. Jag packar min lilla ryggsäck i skinn full av saker jag kan tänkas behöva; pennor, fingerborgar, gulnade papper med nedkluddrade recept, foton på barnbarn med tandlösa leenden, spetsiga trosor i bomull, flera stycken pyttesmå flaskor fyllda av några droppar rysligt god parfym och ett fickur. Vi sätter oss på ett tåg, och åker tills vi tröttnar på den trånga tågvagnen. Då stiger vi av, kanske i Spanien, och vandrar hand i hand längs med kullerstensgatorna och känner den ljumma havsvinden kittla våra ansikten. Vi äter paella tills vi inte längre kan gå och dricker rödvin tills tänderna blir alldeles blåa. Sen åker vi hem till vårt vita trähus med örter i fönstren och dricker te igen.