att inte vilja inse

det finns en flicka i mitt liv, som är väldigt speciell. en flicka som är bland det allra bästa jag vet.
jag vet hur varenda liten millimeter av hennes kropp ser ut, jag har sett henne växa, jag har hållit henne i min famn från det att hennes hjärta slog sina första pickande slag, jag har dragit henne i håret alldeles för hårt, jag har torkat hennes kinder torra från tårar som aldrig vill sluta rinna, jag har skrattat med henne så innerligt att hela magen nästan exploderat, jag har vandrat längs gator på andra sidan jorden med hennes hand i min, jag har sett hennes ögon oroligt fladdra under ögonlocken när hon drömmer, jag har dansat med hennes skratt klingandes i mina öron i leriga festivalstövlar och bitit henne så hårt tills hennes arm nästan blivit blå. jag har levt med henne. min fina, fina syster. inga ord räcker egentligen till för att försöka få någon att förstå vad det är vi har. mullan. bio&clementinsyster. mutti. tutti. att kissa och få en emil.

min lilla lilla syster har blivit stor. hon har alltid funnits här, hos mig. i höst ska hon lämna vårt avlånga, kalla land alldeles för länge. jag är så himla rädd. rädd för att inte klara av att andas riktigt ordentligt när hon inte är här. jag vill inte inse att jag kommer ha en vardag utan henne. det svider alldeles för mycket vid tanken.

så just därför, ska denna sommaren, bli den allra bästa någonsin. för då är det vi ♥