ibland så har jag bara en känsla i kroppen. jag kan inte riktigt säga vad det är, men jag vet precis hur det känns. det känns precis som när man köpt en jättstor godispåse och ställt undan den i ett skåp för att äta en annan dag, och sedan när man öppnar skåpet fyra dagar senare så är påsen borta. den finns inte kvar, du tittar i soppåsen och ser där den skrynkliga godispåsen ligga och vila bland ruttna körsbärstomater och gårdagens havregrynsgröt. någon annan hemma har ätit upp ditt godis, du hade väntat hela långa dagen på att få ta en bit, men när du väl öppnar skåpet så inser du att det som en gång fanns inte finns längre. det finns spår av det gamla, den ihopknycklade påsen berättar att den faktiskt en gång fanns en godispåse full med blandgodis. men idag, så finns inte ett spår av godiset.
den känslan har på något sätt grott sig fast på insidan av min ryggrad
och vill inte riktigt ge med sig. jag trivs inte med att ha en inneboende...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar