marsipan i magen och skratt i tårna.

I helgen var Anna här, det kändes fint. Vi har liksom ett eget språk, en värld tillsammans som ingen annan någonsin kan förstå sig på. Vi delar något som ingen annan har, och det känns fint att kunna få prata om det. Kunna få skratta tills magen känns alldeles lila och prata om krullhåriga pojkar på Nya Zeeland och knarriga sängar i ett hett New York. Då fick mig att le med hela kroppen, och känna mig lite halv när hon åkte. Det finns ingen som skedat med mig i över 210 nätter mer än hon, ingen.










Jag har världens bästa lillasyster också, som tog körkort idag. Jag är stoltare än en tupp. Hon är så himla, himla duktig. Nu bara väntar jag på att hon och Majsan ska komma upp hit och överraska oss så jag får bjuda på bullar och mysa med dem under en filt i min soffa.

Well, har tenta den 10 december. Pluggar tills njurarna vill sluta fungera och tills ögonen vill trilla ut och rulla iväg med all världens fart. Det ska nog gå bra, vi stärker oss själva med choklad och bullar en gång i timmen, det måste väl vara bra för både hjärnan och magen?