Det regnar. Regndropparna piskade som småspik i mitt ansikte när jag cyklade från skolan. Jag frös. Men jag log ändå emot alla jag mötte, i hopp om att kanske förbättra någons dag en smula. Men ibland räcker det inte med ett leende, inte ens en kram. Eller fina ord eller bara närhet. Hur mycket man än försöker, kommer man inte riktigt nära eller ens såpass nära att man kan snudda vid det tunga, gråa som tynger ned. Vad ska man göra?
Vad gör man när man ser att någon man älskar högre än vad molnen svävar, inte mår så bra? Jag vill skicka små pussar och kramar i brev till dig, jag vill laga världens godaste pastasallad fylld av lycka och bjuda dig på, jag vill sitta på bryggan hela natten och hålla om dig och säga att allt kommer bli bättre, att snart blir det ljusare. Jag vill plocka ner massa stjärnor och fylla ditt badkar med dem, jag vill lukta på björnbärsbuskar och stänga in doften i en glasburk som du kan spara vid sidan av din säng. Jag ska nog göra allt som jag vill för dig, någon dag i smyg. När du känner att du vill ha min hjälp. Tills dess, kan jag bara vänta på ditt telefonsamtal. För jag vet att det kommer komma. Kanske redan imorgon.
För övrigt tycker jag inte det är så hemskt att hela Sverige just nu verkar vara dränkt i regn istället för solsken. Jag gillar regn, jag tycker det är mysigt. Man kan liksom sitta inne och mysa med en gosig filt och mormor utan att man får dåligt samvete. Det går ju liksom inte ens att vara ute och göra nytta. Då mår jag bra ända in i maggropen. Jag slutade tidigt idag, eller, jag gick knappt i skolan överhuvudaget. Jag hade prov klockan nio, sen slutade jag vid halv tio kanske. Så nu har jag ägnat hela förmiddagen åt att fixa och pyssla med Aggans födelsedagspresent, I hope she'll like it! Egentligen borde jag plugga, jag vet, men jag är helt uttömd på sådan energi. Pluggenergi liksom. Så nu ska jag nog vila en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar